Åter har debatten blossat upp om vad som krävs för medlemskap i en kristen församling. Pingstförsamlingen i Lund lutar åt att skilja dopfrågan från medlemskap (Dagen 3/3). Pastorer har olika uppfattning i frågan, och man skiljer på begreppen församling och gemenskap, eller församling och förening.
Problemet är att vi i Sverige har en församlingsordning som är knuten till någon form av organisation, oftast en förening. Detta gör det möjligt, kanske rentav nödvändigt, att knyta medlemmar till organisationen/församlingen. Men inte en enda gång hittar vi ordet medlem i Bibeln, annat än när kristna beskrivs som lemmar i Kristi kropp. I det sammanhanget talas inte om den lokala församlingen.
Medlemskapet är en konstruktion som fungerade bra i en viss situation och tid, men som inte har något stöd i Bibeln. Är det fel då? Nej, inte nödvändigtvis, men inte heller ett krav. Tänk igenom hur församlingssynen är i andra delar av världen, där de som är aktiva och engagerade i gemenskapen också är församlingen på orten. Det öppnar upp en rad nya perspektiv.
Genom att fokusera på medlemskapet som grund för församlingen riskerar Pingströrelsen kanske att fatta felaktiga beslut, att strida om saker som saknar relevans. Jag tror Pingströrelsen, och andra kyrkor, bör fundera på att skrota medlemskap helt.
Magnus Lindborg, Lycksele
