Alla kristna som förespråkar ekumenik glädjer sig åt de tvärkyrkliga möten som allt oftare sker mellan företrädare för olika kyrkor och samfund. Så även vad beträffar det historiska mötet mellan Moskvapatriarkatets patriark Kirill och romersk-katolska kyrkans påve Franciskus på Kuba den 12 februari. Läser den gemensamma deklarationen som undertecknats av båda kyrkoledarna och får som progressiv katolik tyvärr vatten på min kvarn när jag läser paragraferna 19-21.
Deklarationen präglas av en tydlig världspolitisk agenda men utnyttjas samtidigt som täckmantel för att implicit propagera för ultrakonservativa värderingar vad beträffar familjefrågor och kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa.
Är paragraferna 19-21 resultatet av idogt tvärkyrkligt nätverksarbete mellan konservativa ortodoxa och konservativa romersk-katolska grupperingar? I dag går inte längre sprickan mellan utan inom olika kyrkor och samfund och tvärkyrkliga förbindelser brukar utgå från samsyn i tidens kontroversiella familjefrågor.
Samma dag, 17 augusti 2012, som punkgruppen Pussy Riot av rysk domstol dömdes till två års fängelse för sin "performance" i Frälsarkatedralen i Moskva – vars syfte var att fästa uppmärksamhet på den oheliga alliansen mellan patriark Kirill och president Putin – befann sig patriark Kirill i Polen.
Han var där för att tillsammans med ärkebiskop Jozef Michalik (dåvarande ordföranden i polska biskopskonferensen) underteckna ”ett gemensamt budskap till människor i Ryssland och Polen” som också handlade om familjefrågor och abort och mot konsumism.
Just katolska Polen är världsberömt för sin dubbelmoral i abortfrågan. Polska gynekologer tjänar storkovan på att genomföra illegala aborter som i proportion till folkmängd motsvarar legala antalet aborter i Sverige.
Och vad konsumism beträffar borde patriark Kirill ligga lågt efter skandalen när han upptäcktes bära en Bregoetklocka värd cirka 300 000 kronor. ”Människan skall inte leva av bröd allena” har patriarken hörts predika för ryska folket och underförstått visat sig ta dessa ord till sig inte bara i andlig bemärkelse.
Alla vet att patriark Kirill går armkrok med president Putin, en rabiat motståndare till allt vad jämställdhet för homosexuella och kvinnor heter. Alla vet att homosexuella tillåts att bli förföljda och diskrimineras i Ryssland och alla vet att Kirill anser att ”feminism är farligt och destruktivt för Ryssland”.
Patriark Kirill har beskrivit Putin "som en gåva från himlen" och säger följaktligen inte flasklock när Putin kränker människovärdet genom att aktivt och synnerligen aggressivt medverka som vålds- och krigsaktör på världsarenan.
Samtidigt skriver patriarken i den nyskrivna deklarationen under på att ”de ofödda barnens blod ropar till Gud”, det vill säga åberopar 1 Mos 4:10 för att kräva ”den oförytterliga rätten till liv som miljontals människor genom abort förnekas”.
Mer trovärdig vore ortodoxe patriarken om han i stället riktade sitt bibelställe till sin ortodoxe president: ”Herren sade: ’Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken.’ ”
Franciskus, som visar att han lever som han lär och har stor trovärdighet och goodwill inom världssamfundet, skulle troligtvis komma längre som fredsmäklare utan patriark Kirill som synes sakna trovärdighet inom en rad områden.
Irene Nordgren
