Slopa EU:s vetorätt i frågor om mänskliga rättigheter

I början av april 2022 kunde ukrainska styrkor befria staden Butja från rysk ockupation. Upptäckterna som gjordes var chockerande. Hundratals döda kroppar av män, kvinnor och barn låg utspridda över staden. FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter kunde sedermera fastställa att åtminstone 73 av dessa hade blivit summariskt avrättade. Civila män låg döda med skott i sina huvuden och buntband fästa kring sina handleder. Flera kroppar visade även tecken på tortyr.

Det som vi trodde hade förpassats till Europas värsta skräphög och historia hade hänt igen. Den ondska, vilket brott mot mänskliga rättigheter representerar, hade återigen visat sitt fula tryne. För detta var det uppenbart att Europa inte var rustat och förberett. EU måste nu göra allt i sin makt för att växla upp sina verktyg för att försvara respektive straffa brott mot mänskliga rättigheter.

Utöver Rysslands flagranta övergrepp mot Ukraina och det ukrainska folket är mänskliga rättigheter på tillbakagång runt om i hela världen. Enligt Sida går utvecklingen bakåt i fler länder än den går framåt för 15:e året i rad och majoriteten av jordens befolkning lever i dag i auktoritära stater.

EU måste nu göra allt i sin makt för att växla upp sina verktyg för att försvara respektive straffa brott mot mänskliga rättigheter.

—  Alice Teodorescu Måwe

Som världens största biståndsgivare har EU stora möjligheter, men också ett stort ansvar, att här göra skillnad. I utrikeshandeln och i utvecklingssamarbetet ska demokrati och respekt för mänskliga rättigheter vara viktiga mål och aktiva delar av samarbetet. Kristdemokraterna vill särskilt att kvinnors rättigheter, inklusive rätten till sexuell och reproduktiv hälsa, ska vara ett prioriterat område för EU:s utvecklingsbistånd. Dessutom ska EU kräva att bistånd som går till utbildning bara går till utbildning där flickor är välkomna på samma villkor som pojkar. Människohandel måste beivras på alla sätt inom EU, även i samarbete med EU:s partners.

Vidare krävs ett förstärkt arbete för att stå upp för den på så många håll i världen hotade religionsfriheten. Som del i detta arbete föreslår Kristdemokraterna att en större del av biståndet kanaliseras via organisationer och samfund som arbetar i den direkta frontlinjen i katastrofområden i syfte att bättre kunna nå fram till utsatta minoriteter.

Kristna i Mellanöstern är ett särskilt påfallande exempel på en grupp som, vid utebliven handling, riskerar att utplånas. En reformering och anpassning av biståndet är en viktig del i att tillse att dessa, likt övriga utsatta minoriteter, får sina grundläggande mänskliga rättigheter respekterade.

Inget är dock mer prioriterat än reformer för att göra EU till en mer effektiv och handlingskraftig utrikespolitisk aktör. När det globala systemet för människorättsliga sanktioner antogs 2020 hade Kristdemokraterna varit drivande. Detta utgör en rättslig ram som gör det möjligt att rikta sanktioner mot enskilda personer, enheter och organ som är inblandade i brott mot mänskliga rättigheter. Inte minst att frysa tillgångar och neka inresa för enskilda, är ett exempel på hur unionens muskler kan användas för detta ändamål.

[ Eleonore Gustafsson: Vi borde likna oss vid det bibliska Egypten i stället för Israel. ]

Nu behöver nästa steg tas för att utveckla systemet och dra lärdomar av dess brister. Ett första steg är att slopa vetorätten rörande frågor om mänskliga rättigheter. Beslut kan då fattas med majoritetsbeslut i stället för enhällighet – så att ett enskilt land inte kan blockera åtgärder. Därtill behöver det så kallade verkställighetsgapet åtgärdas, så att sanktionssystemet får en gemensam och simultan tillämpning i alla unionens länder.

Att ge EU utökad makt är ingen enkel fråga, och för Kristdemokraterna är det centralt att samarbetet vilar på tydliga gränser för vad unionen ska och inte ska göra. Därför säger vi bland annat skarpt nej till att EU ska ha inflytande över social- och arbetsmarknadspolitik samt beskattning. Det finns dock områden där det finns ett tydligt mervärde av ett utökat samarbete, och utrikespolitiken i allmänhet och mänskliga rättigheter i synnerhet är just sådana exempel.

Genom att tala med en enskild röst emot brott mot mänskliga rättigheter blir summan av samtliga röster starkare än den enskildas. Det tjänar svenska intressen då vår egen röst blir starkare, och det gör svaret emot brott mot mänskliga rättigheter än mer kraftfullt. Genom en slopad vetorätt i utrikesfrågor kan vi i praktiken stå upp friheten, varhelst frihetens gränser inskränks.

Brott och illdåd begångna av stater och enskilda är i vår tid allt vidare smärtsamt aktuellt. Det som vi trodde och hade hoppats bara var något som hände där och då, är något som händer här och nu. Som en av världens starkaste och viktigaste utrikespolitiska aktörer är det EU:s skyldighet att göra allt i sin makt för att försvara de grundläggande fri- och rättigheterna i praktiken. Det är hög tid för unionen att i utökad utsträckning stå upp för sina egna värderingar inte bara i ord, utan också i handling. Detta gör vi genom förstärkta möjligheter för unionen att agera och reagera gentemot brott mot mänskliga rättigheter.

[ Sverige fälls av FN:s kommitté mot tortyr – för fjärde gången ]