Jag är nyvald i kyrkofullmäktige i församlingen jag bor i. Jag är glad och stolt över att ha fått förtroendet att vara med och fatta de beslut som ska underlätta för församlingens anställda att utvidga Guds rike. För det är ju faktiskt det alla beslut handlar om, oavsett om det gäller pengar till lagning av tak, eller för diakonin och gudstjänsterna.
Nu visste jag om att detta uppdrag är arvoderat, jag har haft kontakt med kyrkopolitiken länge via släkt, men jag har ändå blivit förvånad både över summor och över attityden till dessa arvoden. Där har vi i Svenska Kyrkan (SvK) verkligen något att fundera över och diskutera.
Förvånad var jag alltså inte, men väldigt bedrövad. Varför ställer man upp som kandidat i kyrkoval? Är det, som jag tänker, för att få vara med och bidra till att Guds rike kan utbredas, att Jesus blir känd, trodd och älskad eller vad? Varför engagerar man sig i kyrkan och hur ser man på det tjänande som Bibeln talar om? Har kyrkans förtroendevalda övergått till att se sig helt som politiker och inte alls som kyrkans tjänare?
Är det så, som en del hävdar, att utan betalning ställer ingen upp? Men varför fungerar det då på andra ställen?
Själv hör jag till en EFS-församling (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, missionrörelse inom SvK). Vi har styrelse givetvis. Vi har kyrkvärdar. Ingen av dem är arvoderad men styrelsen kan bjudas på enkel middag vid sammanträden. Vi är en livaktig församling med mycket aktivitet, precis som många andra EFS-församlingar i landet som inte heller arvoderar sina funktionärer.
Vi i Svenska kyrkan behöver diskutera detta noga. Vi står i dag i en situation där fler och fler lämnar kyrkan. Medlemsantalet har sjunkit drastiskt under rätt många år och därmed också medlemsavgifterna/skatteintäkterna. Vi kan inte fortsätta som om ekonomin ser ut som när nära hela befolkningen var med. Ett sätt, ett i mina tankar gott och självklart sådant, för förtroendevalda att ta ansvar för kyrkans ekonomi vore att avstå från arvoden. Kanske övergå till att bara ersätta reella kostnader? Milersättning för dem som har en bit att åka samt ersättning för resor, kost och logi för kyrkomötesdelegater? (Ingen ska behöva avstå kandidatur av ekonomiska skäl.) Ser man över hela landet, hela SvK, är det en hel del pengar som skulle kunna användas i till exempel diakonin som blir alltmer viktig på många håll.
Jag reste mig på det konstituerande mötet och berättade att jag inte vill ha arvode. Än vet jag inte om det kommer/kan respekteras. Efteråt kom en ledamot fram och sa att "Ta du emot pengarna! Något roligt kan du väl hitta på med dem?". Men det är inte det handlar om! Pengarna skulle vara mycket välkomna i min ekonomi men jag vill inte ha betalt för att tjäna Gud.
Jag skulle önska att vi kunde diskutera varför vi engagerar oss i kyrkan egentligen? Kanske rent av påminna oss om det där med att samla skatter i himlen och inte på jorden samt att ge mat åt de hungrande, klä de behövande och så vidare. De summor som betalas ut i arvode skulle kunna ge mycket sådan hjälp.
Eva Hultén
