Att vända och vrida på frågan huruvida evolutionsteorin alls kan harmoniseras med skapelseberättelsen i Bibeln kan visa oss nya sidor av Guds storhet genom att visa på Hans enorma skapandeförmåga. Därför är det ett bra initiativ att försöka hitta nya förklaringsmodeller, även om frågan aldrig får bli alltför central i den kristna tron då den inte kan påverka den enskilde kristnes liv oavsett vilken förklaring man finner vara sann. Vi kan alla gemensamt konstatera att Guds skapelse i grunden är god och vacker och något vi både ska njuta av och ta hand om.
Jag betvivlar inte Markus Holmboms kunskap i frågan, men måste tyvärr påpeka att en del saker haltar i hans artikel i Dagen (9/7). Tyvärr finns en hel del missuppfattningar om vad evolutionsteorin faktiskt är och vad den bygger på, och dessa återkommer gång på gång när evolutionen ska sättas i relation till skapelseberättelsen. Att gå igenom alla dessa skulle kräva åtminstone en bok, och det har ju redan skrivits mängder av sådana. Låt oss därför diskutera just frågan om det alls är möjligt och lämpligt att harmonisera skapelseberättelse och evolutionsteori. Jag menar att det är fullt möjligt då de båda beskriver samma sak från två olika vinklar.
Evolutionsteorin tar inte ställning till varför saker och ting händer utan bara att de händer. Evolution sker genom att det finns en mångfald av egenskaper inom samma art. I en viss miljö kan en specifik egenskap bli till en så stor fördel att de individer inom arten som har den egenskapen i större utsträckning kommer att överleva och kunna föröka sig. I och med att generation läggs till generation kommer i slutänden alla individer ha den egenskapen.
Den vanliga missuppfattningen är att den specifika egenskapen skulle vara något objektivt bra och göra dessa individer till den starkaste inom arten. Det kan lika gärna vara så att en egenskap som i grunden verkar som något negativt blir till något positivt på grund av en förändring i miljön, vilket bäst tydliggörs med exempel som naturkatastrofer där man får en väldigt snabb förändring av förutsättningarna. Poängen är att det lika gärna skulle kunna vara så att den minste blir den störste, på grund av en sådan sak som till exempel syndafloden, då en tidigare oviktig egenskap plötsligt blir väldigt viktig.
Evolutionsteorin beskriver på en detaljerad nivå hur Gud har skapat, medan Bibeln ger oss det viktigare perspektivet, nämligen varför Gud har skapat. Evolutionsteoretiker menar ofta att kreationister är världsfrånvända medan kreationister menar att kristna evolutionsteoretiker är bibelfrånvända. Tyvärr tror jag inte att denna konflikt kan lösas med en gammal-jord-kreationism som blir både världsfrånvänd och bibelfrånvänd, då den motsäger både bibel och naturvetenskap.
Självklart är också döden en mekanism i Guds skapelse likväl som det är en konsekvens av synden. Om det inte fanns ett sätt att dö, hur skulle då synden kunna leda till detsamma? Återigen beskriver naturvetenskapen hur vi dör och Bibeln varför vi gör det. På samma sätt kommer naturvetenskapen i framtiden kunna beskriva hur vi uppstår men inte varför vi gör det.
Vi kan aldrig få Skaparens perspektiv på skapelsen då vi själva är en del av samma skapelse. Vi får fortsätta förundras över allt det skapade oavsett hur det har skapats. Därmed inte sagt att vi inte ska diskutera och fundera, men tappar vi förundran över skapelsen och Skaparen så har vi också förlorat greppet om den enda sanning som vi kan vara säkra på att den stämmer, nämligen att den som skapat oss måste vara större än oss själva.
Marcus V Svensson,
Göteborgs universitet
