För länge sedan fick en kristen förkunnare, som ofta talade om Jesu tillkommelse i sista mötet av sina kampanjer, en fråga. Varför talar du alltid på det sättet? Svaret blev: Det tar så bra!
En annan bild: Martyrer och andra kristna ropar under århundraden ”Kom snart, Herre Jesus!” Många har levt och lever av hoppet om Jesu återkomst.
Är Jesu tillkommelse hot eller hopp? Under adventstiden aktualiseras frågor kring Jesu tillkommelse. Hur ska vi predika? För att skrämmas, ge incitament till ett heligt liv eller visa på det kristna hoppets fullbordan?
För några årtionden sedan var förkunnelsen om Jesu tillkommelse glödhet. Många viktiga bidrag och tyvärr, ibland, spekulationer. I dag är det nästan helt tyst, med undantag för adventstiden. Vi går från ett dike till ett annat, 180 graders sväng. Vi behöver bryta en slags "förlägenhetens tystnad" kring Jesu tillkommelse och Guds framtid enligt Bibeln.
En av flera ingångar till temat om Jesu tillkommelse kan vara att fokusera på det kristna hoppet. Hur ser det kristna hoppet ut? Jag påminner, mycket kort, om en aspekt. En bild, som både Jesus och Paulus använder, har hjälpt mig. De talar om hoppets fullbordan som ”en födelse”, som inleds med ”födslovåndor”. Här ser jag en kreativ realism. Våndan, krisen, göms inte undan. Det verkar inte vara en problemfri utveckling fram till Jesu tillkommelse. Å andra sidan – krisen leder till något som har med nytt liv att göra.
Paulus beskriver dubbelheten så här: "Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud ska göra oss till söner och befria vår kropp" (Rom 8:21–23). Skapelsens "födslovåndor" kan vi uppfatta i till exempel olika former av miljöförstöring. Men även under många former av ondska och lidande – våld, övergrepp, krig, fattigdom. De människor som fått Anden som en första gåva samropar med skapelsen. Det kan handla om en djup ömsinthet, vrede och delaktighet i skapelsens lidande. Å andra sidan, behöver vi uppmärksamma hoppets bilder, som har med "nytt liv " att göra. Vi ser framemot att Gud ska ställa allt tillrätta. Samtidigt vill vi, redan nu, leva ut, söka gestalta, något av framtiden, som hoppet fullbordar.
Jesu tillkommelse visar på en bärande realism. Hoppet rymmer och beskriver alltså både våndor och nytt liv. Däremot finns inget utrymme för världsflykt. Ingen eskapism, alltså. Hoppets fullbordan innebär att himmel och jord förenas i Guds nyskapelse (Upp 21 och 22).
Bryt tystnaden om Jesu tillkommelse!
Björne Erixon, pastor, bibellärare
