För ett år sedan grundades nätverket #vistårinteut av fyra personer. Nu är vi 9 000 personer och har 62 000 följare på Facebook. Orsaken till att vi startade var den tillfälliga begränsningslagen för uppehållstillstånd i Sverige; en lag vi anade skulle bli ödesdiger för de ensamkommande unga vi möter. Vi fick rätt.
Ord har en förmåga att leta sig in i våra hjärnor och lägga sig där som små fröer i väntan på aktivering. Ta ordet ”human” till exempel. I ett sammanhang kan det betyda ”människovänlig”; i ett annat betyder det ”rimlig”.
Att bete sig humant i betydelsen människovänligt är nog något de flesta av oss vill göra men det är inte något vi dagligdags går och tänker på; vi brukar inte fråga "är jag en människovänlig person"? Självklart vill vi att våra handlingar ska framstå som rimliga. Men det är inget vi reflekterar över och det mynnar inte ut i att vi för varje sak vi gör säger "är det här rimligt"?
Aktivering av ett ord sker i mötet med omvärlden, som en reaktion eller i förhållande till det vi möter: "Det är orimligt att kräva att jag ska städa efter dig" kanske någon säger, eller "det här stället hade verkligen humana priser"!
Så aktiveras ordfrön och blir till handling.
Till de flesta ord finns motsatser – även till ordet human.
Någon menar att Migrationsverkets asylprövning av ensamkommande är ”human” medan andra utbrister: ”Nej! Den är inhuman och orimlig”. Eftersom orden ligger inaktiverade i hjärnan på de allra flesta är det inte lätt att leva sig in i och förstå vad som egentligen menas med en human respektive inhuman (och därmed orimlig) asylprövning.
Innan den nya lagen trädde i kraft fick barn skydd just för att de var barn och sågs som bärare av egna rättigheter. Handläggningstiderna var korta. De flesta fick sina beslut inom tre-fyra månader. Asylskäl utreddes och åldern behövde oftast inte ifrågasättas – beslutet kom ju i nära anslutning till att barnets asylansökan registrerades. Systemet uppfattades som korrekt och rättssäkert. Humant.
Så brutalt, så obarmhärtigt och så hårt vi lärde oss allt om den nya lagens principer – avhumaniseringens principer. Den har aktiverat ordfrön vi inte trodde fanns, där "inhumant" och "orimligt" är de lindrigaste.
Medmänniska, vad gör du?
Vad gör du när ordfrön aktiveras till något så ofattbart att det inte går att formulera? Vad gör du när allt i livet går ut på att hålla någon annans barn vid liv? Vad gör du när ordfrön som ”människovänligt” och ”humant” har vissnat redan innan de grodde?
Mitt nyaktiverade ordfrö heter kamp. Jag sitter varje kväll med dig nu, sedan ett år tillbaka. Insikten att det inte bara är jag, inte bara du slår först ner mig mot marken i hopplöshet men får mig sedan i kampläge. Du symboliserar tusentals barn och jag tusentals vuxna. Du berättar om ett ofattbart liv i våld och förödelse och jag lyssnar, stumt. Om dödade bröder och systrar, om kroppar som skändats, om allt vi inte vill ska ske mot ett barn.
Du anses inte trovärdig. Din berättelse om övergrepp och våld mot barn reduceras till lögn. Det. Är. Avhumanisering. Du berättar darrande med en blick som grumlas. Du är människa, du är tusentals och du har överlevt. Jag lyssnar på dina snabbt utviskade ord om våld, hot och skam, skriker tyst och fortsätter sen att kämpa tillsammans med dig.
Det är vårt normalläge nu.
Vi är i kampläge därför att tusentals barn blir utsatta för en skoningslös och obarmhärtig asylprocess som har avhumaniserat och brutit ner dem. Orden "skoningslös" och "obarmhärtig" är synonymer till "inhuman". "Avhumanisering" syftar till att definiera om, isolera och degradera människor så att de blir möjliga att angripa, som ett djur eller en sak.
Avhumaniseringen av ensamkommande barn och unga gör dem till saker. Då blir det lättare att avfärda deras skyddsbehov. Ensamkommande unga tar sina liv i desperation över att deras skyddsbehov inte utreds på ett rättssäkert sätt. Orimliga åldersuppskrivningar gör att barn bedöms som vuxna. Humaniteten är i fara. Barn som kom utan föräldrar får inte den trygghet och säkerhet de har rätt till enligt Europakonventionen för mänskliga rättigheter, Barnkonventionen, EU:s asylprocedurdirektiv, UNHCR och FN:s konvention om mänskliga rättigheter.
#vistårinteut anser att beslutsfattare och myndighetsutövare har deltagit i avhumaniseringen av ensamkommande barn och unga.
Vi vill att ni aktiverar nya fröer i era hjärnor: Låt ensamkommande stanna. Ge dem en ny prövning, human och rättssäker, som utgår från den ålder de hade när de kom.
Allt annat är orimligt.
Sara Edvardson Ehrnborg, lärare, musiker och talesperson för #vistårinteut
