Varför kräver Gud offer för att förlåta, frågar Mats R S Jansson i sin insändare. Om Gud är en god och rättfärdig domare kan Han inte se mellan fingrarna på det onda vi gör, utan måste döma det onda. Våra synder är inte bara ett misstag, men brott mot Guds eviga lag (1 Joh 3:4). Straffets dignitet, det vill säga en evighet i helvetet, motsvarar den instans vi har förbrutit oss emot: Gud.
I lustgården säger Gud att syndens lön är döden. Alltså vilar en dom om ett evigt dödsstraff över syndaren. Bibeln är tydlig med att alla har syndat (Rom 3:23). Vi kan jämföra Gud med en mänsklig domare och tänka oss att det skulle komma en våldtäktsman och mördare in i domstolen. Även om brottslingen ber om förlåtelse, så kräver lagen att domaren dömer en rätt dom. Bara en korrupt och ond domare låter det onda gå ostraffat.
Gud är en god och rättfärdig domare och måste döma det onda, men han är också full av kärlek och nåd. Hans lösning för att låta oss skyldiga människor gå fria är att låta en oskyldig ta vårt straff. Då är han rättfärdig, som inte låter det onda gå ostraffat, men också kärleksfull som räddar den skyldige. Om inte Gud hade gett en väg för oss undan domen – genom möjligheten till frigivning genom ett oskyldigt ställföreträdande offer – hade det varit ute med oss alla. Alltså är offret ett uttryck för Guds kärlek och nåd.
Men varför måste då blod utgjutas? I 3 Mos 17:14 står det att livet (själen) finns i blodet. Blodet representerar hela individen. Hebr 9:22 säger att förlåtelse inte ges utan att blod utgjuts. Detta är lagens princip om tand för tand och öga för öga. Ett skyldigt djurs eller människas blod har inget värde som syndoffer. En brottsling kan inte gå i borgen för en brottsling.
Däremot kan ett oskyldigt djurs blodsoffer temporärt överskyla synd och skuld, då djurets liv är temporärt och ofullkomligt. Ända sedan det bokstavliga syndafallet har Gud låtit oskyldiga ställföreträdande blodsoffer överskyla människans synd. Med detta som bakgrund sänder Gud sin egen Son Jesus, som ett oskyldigt lamm att offras för våra synder.
Jesus är både Gud och människa. Han representerar Gud för folket och representerar hela folket inför Gud. När han utan egen synd bär synden i sig själv och offrar sitt blod försonar han Gud och folket. Översteprästen säger i Joh 11:50 att det är bättre att en man dör för folket än att hela folket förgås. Eftersom Jesu blod är evigt och fullkomligt så ger det oss en evig och fullkomlig räddning undan domen.
Jonatan Fransson,
Uppsala
