"Gudstjänstens form är viktig. Gudstjänsten kan inte bara vara undervisning och upplevelser. Gudstjänsten måste ha en form som formar oss till lärjungar". Så skriver de elva författarna i sin gemensamma debattartikel om gudstjänsten (Dagen 14/4). Och visst kan det finnas en god tanke, en helig längtan, bakom den tanken, men min övertygelse är att det inte kan vara lösningen på problemet med hur vi skapar lärjungar.
Hela tanken bygger på att det är i gudstjänsten vi formas, är och lever som lärjungar. Det är i gudstjänsten vi blir lärjungar, och alltså i gudstjänsten missionsbefallningens kärna, att göra lärjungar, ska utföras.
Lärjungaskap blir då att tillbe Gud i gudstjänsten, för ”när vi tillber Gud formas vi till hans folk. Sakta omformas vi till att bli lika honom som vi följer”. Vilket då skulle vara en tillbedjande samling av troende.
Jag delar författarnas längtan att få se en lärjungarörelse i Sverige och världen samt deras passion för tillbedjan. Men till skillnad från författarna ser jag det redan hända, och jag ser det hända utanför den traditionella gudstjänsten, men sällan i den!
Jag ser en rörelse som allt mer reformerar begreppen ”lärjungaskap”, ”gudstjänst” och ”tillbedjan”. Man söker sig närmare de mönster och exempel vi finner i Bibeln och nästan per automatik rör man sig då samtidigt bort från den kyrkotradition som man finner i byggnader, liturgi och prästerskap.
Lärjunge blir i stället något man formas till i tjänst för Gud, genom att gå ut, inte låsa in sig.
Tillbedjan blir att omsätta de bibliska exemplen på barmhärtighet och tjänst och gudstjänst blir främst enkla samlingar av troende i hemmen. Gudstjänsten blir öppen för allas deltagande, inte bara den elit som kan utföra rätt liturgi. Gudstjänsten blir levande och överraskande, precis som den Gud vi tjänar. En levande Gud kan inte forma en statisk gudstjänst att upprepas "söndag efter söndag" (Matt 9:13).
Lärjungaformandet sker inte i den avskilda gudstjänsten, utan i hela livet i gemenskap med Jesus och andra troende.
Just nu sker en skiftning i riktningen på Jesus och lärjungarörelsen. Den vänds från det byggnadscentrerade "kom in" till det uppdragscentrerade "gå ut" i den anda som varit tongivande vid väckelser genom historien men som alltid så småningom tyglats och låsts i liturgier. Liturgier som symboliserar och minns uppdraget snarare än att utföra det (Matt 28:19).
Lennart Okkonen Johansson
