Min vän och kollega Joel Halldorf reser på ledarplats frågan om hur man i frikyrkan ska förhålla sig till homosexualitet och menar att det inte bara är en bibelsynsfråga utan att den också måste behandlas etiskt och teologiskt.
Jag kan förstå att det med frikyrklig historia med teaterförbud och föreskrifter om kjollängder med mera kan vara besvärligt om ett avståndstagande till homosexuella relationer luktar syndakatalog (dessutom kan man undra varför religiösa system alltid förtrycker kvinnor, med det är en annan historia.) Men här handlar det inte om mänskliga kataloger utan om Guds uppenbarade vilja.
För det första är det en bibelsynsfråga. En sund läsning av hela Bibeln och de enskilda texter det handlar om lämnar inget utrymme för en homosexuell livsstil. För frågan om sexualiteten är ju inte bara en regelfråga. Gud har i sin godhet uppenbarat sin vilja för sin skapelse, inklusive för sexualiteten.
Samtidigt är det förståeligt att den sexuella revolutionens följdverkningar ställer ibland enorma krav på unga människor när de ska hantera de val som man nu hela tiden ställs inför i en postmodern medievärld. Just därför är det avgörande att teologer och pastorer kan ge biblisk och pastoral vägledning.
Vi är många som i själavården ställts inför frågor och situationer som vi aldrig hade väntat oss. Många människor lider i det nya landskapet av sexualiteter och könsidentiteter. Dessa ska vi hjälpa så mycket det bara går. Men det är inte tidsandan som ska styra bibeltolkningen utan Guds vilja som ska prägla tidsandan.
De enskilda texterna är tydliga. Paulus hänvisar i Rom 1:24–27 till att homosexuell utlevnad är mot naturen och i 1 Kor 6:9–10 är det tydligt att homosexuell livsstil till och med stänger Guds rike för den som utövar den. Det är alltså inte för honom en kulturfråga utan en evighetsfråga. Det han säger om annan livsstil gäller förstås också; man har försökt förklara bort Paulus fördömande med att det bara skulle gälla pedofili, men utan hållbara argument. Jesus säger att inte en prick ska förgås, vilket med all säkerhet innefattar Guds vilja för sexuella relationer, och börjar sedan klargöra det nya förbundets undervisning om otrohet (Matt 5:18, 28).
Att praxis i frikyrkan ändrats på andra områden är ju inget argument. Frågan är vad som är sant och rätt, inte vilka gränsstenar man redan flyttat på. För var går gränsen? Vem avgör, tidsandan eller Bibelns tydliga undervisning? Ytterst blir det då en fråga om bibelsyn: Tror vi att Bibeln är Guds ord som för evigt står fast?
För det andra måste en etisk och teologisk bearbetning av dessa frågor utgå från Bibelns helhetsbudskap, där äktenskapet är ett lika välsignat som ofrånkomligt fundament. I ett större teologiskt perspektiv ger Bibeln ramverket både för etik och teologi.
För det handlar om mer än någon enskild bibeltext. Äktenskapet är enligt Guds ord ett livslångt förbund mellan en man och en kvinna. Bibelns första kapitel konstituerar också att det finns två kön – och inget hen.
De båda ska bli ett kött, det vill säga dela hela livet från säng till omsorg om barn, från plånboken till livet med Gud. Äktenskapet går som en röd tråd genom Bibeln, från urhistorien i 1 Mosebok till Bibelns sista blad, där Anden och Bruden säger ”Kom!”.
Efesierbrevet tecknar bilden av en djup relation mellan man och hustru som förkroppsligar ett liv parallellt med relationen mellan Kristus och församlingen, Kristus och den troende.
Det finns dock verkligen plats för en frisk och positiv undervisning om sexualitet, något som nog sällan predikas eller undervisas i kyrka eller frikyrka. Inte för inte har Höga visan försvarat sin plats i Bibeln, en episk kärleksdikt (och en djup källa till teologi) som flyttar kärleken mellan man och kvinna från något bara biologiskt till en väldoftande vandring i Guds lustgård.
Men homosexuella relationer ryms inte inom denna bibliska helhetsbild av det äktenskap som är en grundsten både i skapelsen och församlingen. Därför kan man inte utan vidare flytta frågorna kring sexualitet till någon mänsklig regelbok utanför Skriften.
En biblisk vision av Guds goda är alltid i linje med Guds uppenbarade vilja. Där är äktenskapet mellan en man och en kvinna en oerhört viktig del av ramverket för hur vi ska leva tillsammans och skapa en trygg miljö både för barn och ett vittnesbörd om Guds trohet och välsignelse.
Anders Gerdmar, docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet och rektor för Skandinavisk teologisk högskola.
