Det argument som i praktiken fått många att acceptera den liberala abortlagen är förmodligen argumentet om illegala aborter. "Det kommer att ske i alla fall och då är det bättre att det sker hygieniskt och under ordnade former. Det är det minst onda". Ungefär så lyder argumentet.
Att något ont kommer att ske ändå utgör vanligen inte något starkt skäl att tillåta det. Mord kommer att ske ändå, men det är aldrig ett argument för att tillåta det i lag. Vi vill nämligen inte legitimera och därmed riskera att cementera något vi anser vara ont. Om vi gör det kommer företeelsen med största sannolikhet att öka i omfattning.
Flera undersökningar har visat att en stor andel av de abortbenägna kvinnorna inte skulle göra abort om det var olagligt. Lagen normaliserar en företeelse och gör den därför vanligare än vad som annars skulle vara fallet.
Men även om det onda i fråga inte skulle minska i omfattning genom ett förbud, och om det finns hälsovinster för individer genom att göra företeelsen legitim och medicinskt säker, skulle det kunna utgöra ett gott skäl att tillåta något vi visserligen anser vara ont i sig? Nej! Det onda får ändå aldrig legitimeras!
Det är här exemplet med kvinnlig omskärelse är så talande. Tidskriften Katolsk observatör gjorde en intressant jämförelse mellan abort och kvinnlig omskärelse när man på sin blogg kommenterade P1:s ”Tankar för dagen” (28/4 2014).
En kirurg vid namn Johan von Schreeb berättade om en episod från ett land i Afrika där en sjuksköterska talade om de kvinnliga omskärelserna i hennes by som sker med glasskärvor och utan bedövning eller hygien. Han ställer sig frågan om varför dessa omskärelser inte kunde ske på sjukhuset under bästa förutsättningar. Det skulle minska riskerna betydligt och bespara många kvinnor onödigt lidande. Ingreppet kommer ju ske ändå, så varför inte?
Kirurgen svarade bestämt: ”Nej, jag är här för att läka, inte för att skada. Det är inte ens ett moraliskt dilemma – inget utrymme för kompromiss. Det är misshandel ju, vad blir nästa steg? Svaret är helt enkelt: Nej!”
Ett sympatiskt svar, och precis samma svar som vi abortmotståndare ger när det gäller illegala aborter. Varje abort dödar en liten människa och skadar kvinnan psykiskt, ibland fysiskt. Här finns inte utrymme för kompromiss. Det är inte ens ett moraliskt dilemma.
Det är fel att legitimera något sådant genom att göra det till en del av den reguljära sjukvården. Precis som det skulle vara fel att minimera riskerna med kvinnlig omskärelse genom att ta in det på sjukhusen.
Nu hör jag den klassiska invändningen: "Ja, men det är ju inte samma sak". Det stämmer. Men här finns en tydlig och viktig parallell som just handlar om hur man ser på marginella hälsovinster i relation till något som man ser som fruktansvärt fel i sig.
Jag medger utan omsvep att det ligger vitt skilda skäl till varför man anser att abort respektive kvinnlig omskärelse är fel. Varje abort dödar en människa. Kvinnlig omskärelse skadar och kränker kvinnan. Men om nu detta som är så fel ”kommer att ske i alla fall” och om det då kommer att ske ”smutsigt, ohygieniskt och farligt”, är det då inte bättre att vi tillåter det? Ja, men bara om det inte är ont i sig.
Det här innebär att abortliberalens argument om illegala aborter endast fungerar om man redan från början anser att abort inte är ont i sig. Men då förutsätter man vad som ska bevisas.
För om företeelsen är ond i sig, så väger inte marginella – och för individen kanske ack så avgörande – riskminimeringar tyngre. Inte för kvinnlig omskärelse, och inte för abort.
Mats Selander, ordförande Människorätt för ofödda (MRO)
