Ebba Busch Thor och Annika Eclund skrev under föregående vecka ett uppmärksammat inlägg om situationen för de EU-medborgare som söker sig till Sverige för att samla in pengar (Svenska Dagbladet 7/10). Att det smärtar i själen att se människor som av omständigheter är tvungna att be om pengar för att kunna försörja sig själva och sina familjer är en självklarhet.
Därför är det också naturligt att man önskar att hitta lösningar som gör att ingen skulle behöva tigga. Men samtidigt som vi kan göra mer i arbetet för att hitta långsiktiga lösningar för utsatta minoritetsgrupper i Rumänien och Bulgarien kan vi inte blunda för att vi också måste möta de omedelbara behoven i dag.
Det finns flera goda idéer i Busch Thors och Eclunds artikel men det finns också inslag som är både olyckliga och felaktiga. Dels förs argument fram om att tiggande leder till att barn tas ur skolan för att delta i att samla in pengar.
Även om det finns exempel på att detta förekommer är dock verkligheten, på det stora hela, snarare att de pengar som föräldrar samlar in är en förutsättning för att hålla många barn kvar i skolan i hemlandet.
Dels upplever vi att retoriken i artikeln är besvärande i vissa avseenden. Det är givetvis uppenbart att ingen kan se det som positivt att människor behöver förlita sig helt till andras gåvor för att klara sig. Men grundproblemet som behöver angripas är fattigdomen och diskrimineringen som människorna utsätts för. För oss som kristdemokrater är det en fullkomlig självklarhet att udden aldrig ska riktas mot den fattige utan alltid mot fattigdomen. Därför är det djupt olyckligt om vi någon gång formulerar oss på ett sätt som gör att någon kan tro något annat.
Grundproblemet i artikeln är dock att den målar upp en felaktig bild av att det skulle finnas en motsättning mellan att arbeta för en långsiktig förändring och att hjälpa här och nu. De fantastiska satsningar som görs av ideella organisationer för att hjälpa romerna in i samhället och ut på arbetsmarknaden i sina hemländer är oerhört viktiga och förtjänar allt stöd.
Men även om dessa omfattar fler och fler människor räcker det i dagsläget inte alls till för att hjälpa alla som lever i en enorm fattigdom i de aktuella länderna. Att vi ger till en människa utanför vår lokala matbutik i dag gör kanske inte någon skillnad på sikt men det gör all skillnad just nu.
Vi kan inte låta ambitionen att hjälpa på sikt bli ett hinder för att också hjälpa i stunden, vi behöver nämligen göra båda dessa saker om vi skall kunna komma åt fattigdomen på riktigt.
Det är därför som försvårande eller förbud mot tiggeri, även om det handlar om lokala avgränsade områden, är helt fel väg att gå.
För att bryta fattigdom och utanförskap måste vi hjälpa på varje sätt vi kan. Och med en kristdemokratisk människosyn kan det aldrig betraktas som ett brott när en människa i nöd ber om hjälp.
David Lega, kommunalråd Göteborg (KD)
Liza-Maria Norlin, gruppledare Sundsvall (KD)
Lennart Bondeson, kommunalråd Örebro (KD)
Camilla Rinaldo Miller, gruppledare Värnamo (KD)
Lars Thunberg, kommunalråd Helsingborg (KD)
Benny Strandberg, ledamot regionfullmäktige Västra Götaland (KD)
