Som katoliker reagerar vi varje gång biskop Anders Arborelius går i spetsen för upprop för samvetsfrihet när det gäller vårdpersonal, nu senast i en debattartikel i Aftonbladet som omskrivits i Dagen (13/10).
Vi har svårt att förstå problemet utifrån en katolsk biskops synvinkel. Vem har ifrågasatt samvetsfrihet som sådan? Vem har ifrågasatt att till exempel en barnmorska inte skulle ha samvetsfrihet? Den saken snarare tycks handla om utifrån katolskt perspektiv är att biskop Anders vill att samvetsfrihet till exempel för vårdpersonal i det civila samhället ska vara något helt kostnadsfritt samtidigt som biskop Anders aldrig protesterat mot de hårda sanktioner som katolska företrädare drabbats av som offentligt i ord och handling givit uttryck för ”samvetets överhöghet ”. Då heter det snarare ”kosta vad det kosta vill ”. Och nog kostar det inomkatolskt om det egna samvetet inte går hand i hand med Läroämbetets direktiv.
En ordenspräst kan exempelvis bli avkragad och utesluten ur sin orden bara för att hans samvete manat honom att till exempel stödja kvinnliga ämbetsbärare. Aldrig har biskop Anders visat intresse av att ta initiativ till ett inomkatolskt upprop om att samvetsfrihet ska vara lika gratis inomkatolskt som utomkatolskt.
Irène Nordgren och Gert Gelotte
