Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? Orden från Jesus gäller nog även kyrkan, som i vår tid längtar efter att vara den populära rösten som vinner världen. Folkkyrkan och frikyrkan är två sidor av samma mynt. När folkkyrkan strävar efter att bli populär gör hon det genom att vara politiskt korrekt. Frikyrkan strävar efter samma uppskattning genom att paketera det kristna budskapet i samtidens klädnad. Den kristna tron och det kristna budskapet anpassas så att det knappt går att känna igen.
Hur kan kyrkan åter bli profetisk? Det kan kännas förmätet att försöka ge ett svar, men jag tror att vi i Bibeln åtminstone kan upptäcka fem nycklar.
1) Ta avstånd från makten. Den kyrka som är förenad med makten kommer aldrig kunna kritisera makten. Som författaren Magnus Malm sagt: "Förmågan att tala sanning hör samman med varifrån vi söker vår bekräftelse." Om vi söker vår bekräftelse hos makten kommer vi aldrig vara fria att följa Gud.
Vi måste hitta sätt att riva ner hierarkier och strukturer som uppmuntrar maktsökandet. När förtroendeposter, vare sig det är i kyrkoråd eller äldste, blir alternativa karriärspositioner kommer kyrkan bli ännu en sfär för intriger och maktkamper. Låt oss, likt Jesus, avstå från makten och ödmjuka oss inför Gud och varandra.
2) Bli fri från Mammon. Uttrycket "att inte bita den hand som föder dig" beskriver, tragiskt nog, kyrkans förhållningssätt till Mammon väl. I folkkyrkan är det staten som föder henne och i frikyrkan är det ofta den övre medelklassen. I bägge fall blir konsekvensen att kyrkan betalas för att vara tyst och tillrättalagd.
Det är kanske först när kyrkan erfar att det är Gud som ger henne det hon behöver som hon också kan befrias från Mammons grepp. I stället för att leva ett liv som jagande får vi, som Jesus talar om i Bergspredikan, leva som radikalt mottagande. Tryggheten ligger inte i ekonomin, utan är hos Gud. Den yttersta verkligheten är inte den ekonomiska budgeten, utan Guds rike. Mammon är ohederlig, Gud är helig.
3) Lämna den religiösa marknaden. När kyrkan börjar agera som en aktör på den religiösa marknaden genom trendkänslighet och tillrättalagda budskap som liknar reklam bör hon inte bli förvånad om de egna börjar bete sig som kunder. Kunden frågar: Vad kan jag få? Om den butik jag konsumerar gudstjänst i slutar leverera det "jag vill ha" söker jag mig vidare.
Den kyrka som tillhör Gud är inte till salu. I stället för att känna in trendvindarna måste hon fördjupa sig i Guds kärlek. Enbart den kyrka som på djupet bottnar i vem Gud är står stadigt när massan strömmar åt ett nytt håll. Det är genom att söka tystnaden i kammaren, inte genom att skrika högre på marknaden, som Guds röst blir klarare.
4) Bli ett med de marginaliserade. En självrannsakande fråga att ställa sig är: Vilka är det som söker sig till vår gemenskap? Den kyrka som inte längre har de marginaliserade hos sig blir en kyrka för de välställda och tappar snabbt perspektiv. En allt för ekonomiskt välmående kyrka stirrar sig blind på sin egen upplevda rikedom och har svårt att se sin fattigdom.
De marginaliserade – de faderlösa, änkorna, de fattiga och invandraren – är människor som Gud på ett särskilt sätt genom alla tider ömmat för. Lösningen är inte att hjälpa människor ovanifrån, utan att sluta stänga ute människor och låta dem bli en del av oss. Genom att bli ett med de marginaliserade börjar vi åter se på världen med Guds ögon, att alla människor är skapade till Guds avbilder och att vi alltid måste protestera mot det som berövar människan denna gåva.
5) Låt livet vittna. Den kyrka som vill vara profetisk i sitt väsen måste genom sitt liv vittna om vem Gud är. Inom den västerländska traditionen blir vårt fokus snabbt på rätt åsikter, vilket gör att vi ibland tror oss ha en relation till Gud bara för att vi talar om Gud. På samma sätt som profeterna i Bibeln var ett med sitt budskap måste kyrkan bli ett med sitt.
Om vi längtar efter att tala med en profetisk röst får vi inte glömma bort att Guds röst hör ihop med Guds karaktär. Det räcker inte med att citera Guds Ord. I stället får vi förenas med Gud och hans intressen för den här världen. Vi bygger inte egna imperium, utan bjuds in till att bygga Guds rike.
Christoffer Abrahamsson, präst i Betlehemskyrkan, Stockholm (EFS)
