Efter händelsen då en svensk kvinna ställde sig upp på ett flygplan med syfte att hindra en flyktings avvisning har det startat en debatt avseende civil olydnad. En del debattörer slår fast att ”man måste följa lagen”. Men är det verkligen så enkelt? Måste man följa lagen i alla lägen, eller finns det situationer då individen behöver följa sin inre röst – även om det krockar med lagen?
Idén om civil olydnad och lagens funktion är avgörande för själva demokratins funktion. Inom den kristdemokratiska idétraditionen gör man skillnad på ”lag” och ”rätt”. Detta innebär att en lag måste vara moraliskt rätt för att den faktiskt också ska vara rätt. Låt oss ta några exempel:
Under 1800-talet fick troende människor enligt lag inte lov att organisera sig i bönehus, men frikyrkans folk valde att trotsa denna lag och samlades till bön och bibelläsning ändå. Denna form av civil olydnad gav oss den religionsfrihet som vi kan njuta av i dag.
Det var också tidigare otillåtet att demonstrera till förmån för arbetarnas villkor. Den liberala och senare även den socialistiska arbetarrörelsen valde att trotsa dessa lagar som reglerade arbetsmarknaden. Resultatet ser vi i dagens lagar som ger oss alla rätt att reagera på felaktigheter inom arbetslivet.
Vi har i diskussionen kring civil olydnad i huvudsak två grupper som står mot varandra. Den ena är den rättspositivistiska idétraditionen, Uppsalaskolan, som växte fram under början av 1900-talet. Uppsalaskolan hävdar att all lag utgår ifrån folket och menar att lagen ”alltid är rätt”. Denna juridiska idétraditions lagstiftning skapade farliga konsekvenser inom både dess kommunistiska samt nationalsocialistiska gren under 1940-talet. Med detta i minne kan vi se att rättspositivismen som hävdar att lagen är rätt bara för att lagen är rätt är inte håller fullt ut.
Läs mer: Elisabeth Sandlund: Aktivisten Elin Ersson ett föredöme
Det andra spåret hittar vi inom den kyrkliga och den kristdemokratiska idétraditionen där vi anammat en annan rättstradition: nämligen naturrätten. Denna idétradition hävdar att det finns fasta värden som alltid gäller – obundet av vad lagen säger för tillfället. Naturrätten ger människor rätt att försöka skydda det egna livet genom att fly och söka asyl. Rätten till liv står ur ett naturrättsligt perspektiv över enskilda länders asylpolitik eftersom livet inte kan eller ska värderas i pengar. Människovärde framför penningvärde.
Ur ett naturrättsligt perspektiv är därför civil olydnad ett politiskt instrument som kan användas när man upplever att en lag inte lever upp till den moraliska rätt som måste ligga till grund för att lagen i sig ska vara rätt.
Vi tar inte ställning till enskilda fall, men kan ändå konstatera att dagens svenska asylpolitik inte lever upp till god moral. Detta då vi ser att enskilda människor får sina liv prövade genom problematiska åldersprövningar, bristande tolkning, okunskap om religion och tro och domstolar där människan inte ens får möjligheten att fullt lägga fram sin sak. Dagens lag ger inte heller flyktingar möjlighet att återförenas, vilket bryter mot de principer som finns runt den enskildes och familjens rätt till att få leva tillsammans i trygghet. Utöver detta så tar inte den nuvarande tillfälliga lagstiftningen heller hänsyn till synnerliga eller ömmande skäl.
Att enskilda personer protesterar mot nuvarande lagstiftning är ur ett filosofiskt perspektiv rätt eftersom det är uppenbart att nuvarande lagstiftning inte är moraliskt försvarbar. Vi är därför glada för att KD i riksdagen har agerat för att synnerliga och ömmande skäll ska återinföras i lagen samt att familjer ska få rätt till återförening. Dessa krav är inte bara politiskt rätt utan även rätt utifrån det okränkbara människovärdet. Vi måste alltid se människan, även i tider då vår solidaritet och människokärlek utmanas av extrem nationalism.
Magnus Jacobsson, KD, Uddevalla
Jonas Sandwall, KD, Uddevalla
