Sverige är en udda fågel i flocken av världens länder och kulturer. I internationella undersökningar placerar vi oss allra längst ut i extremhörnet i vårt starka fokus på individualism och sekularisering.
Rötterna till vårt tusenåriga kristna arv har kapats, och vår kultur har glidit iväg på en resa mot okänt mål där var och en är sin egen rorsman. Kristenheten bör ta på sig uppdraget att söka föra Sverige bort från enlighetens vrå, in i gemenskap med varandra och med resten av världen.
En aktuell utblick visar att tron i andra länder har en helt annan betydelse än hos oss.
I den amerikanska valrörelsen avgörs väljarnas bedömning inte bara av politiska vägval, utan också om vilken roll religionen spelar för kandidaterna.
Dock inte som i vårt land, där mediegranskningen normalt handlar om huruvida politiker markerar tillräckligt mycket avstånd från sin kristna identitet för att passera genom religionskritiska mediers nålsöga.
I USA tävlar tvärtom kandidaterna om vem som framstår som mest genuin i sin kristna tro – en kamp som blivit så intensiv att vissa kandidater till och med börjat slira på sanningen i sin iver att utmåla sina medtävlare som mindre kristna än sig själv.
Det är inget gott debattklimat, men det sätter ändå fingret på den diametrala motsättningen mellan amerikansk och svensk kontext.
Någon kanske må finna den amerikanska debatten märklig, men vi bör påminna oss att även i Europa har kristendomen en helt central roll i vår kontinents historia och identitet.
Detta blir extra tydligt i boken "The Servant Queen and the King she serves", som i april släpps i Storbritannien i samband med drottning Elizabeths 90-årsdag.
Drottningen förkunnar att hon trots sin titel inte är den högsta av instanser. I stället understryker hon den kristna trons betydelse i hennes liv och uppdrag, och förklarar att hon tjänar och förtröstar på en större Konung än alla jordiska sådana.
Den kristna tron var också ett bärande inslag när Sverige enades och grundades som rike.
Det är sant att vår tusenåriga nation gång efter annan har förfallit i våldsspiraler inrikes och utrikes, och många olika ledare har genom seklerna gått vilse i egenintresse och maktfullkomlighet.
Men den kristna tron och kulturen är likafullt en omistlig del av vårt arv. Kristen tro utgör också en ständigt närvarande fyr till upplysning och varning till den samtidskultur som flyter runt på stormigt och farofyllt hav, samtidigt som man har kastat bort sjökortet.
Vårt lands regelmässiga distansering från allt som andas Gud och kristendom är både internationellt och historiskt apart. Hyllandet av den svenska hyperindividualismen har inte gett den frihet man eftersträvade, i stället har den gett ett kallare och ensammare land. Det är en riktning som Sveriges kristenhet kan och bör motverka.
Tankesmedjan Claphaminstitutet startades efter inspiration från politikern William Wilberforce och Claphamgruppen i London.
För 200 år sedan höll de fast i uthållig kamp för människovärdet och mot slaveriet. Med utgångspunkt i sin djupa kristna övertygelse förkunnade Wilberforce att varje människa är skapad och älskad av Gud, och ingen har rätt att degradera en medmänniska till en ägodel.
Claphamgruppen blev hånad och motarbetad, men med tiden vann de förtroende för det moraliskt rättfärdiga i sin sak. Dagen innan Wilberforce dog fick han beskedet att ett förbud mot slaveriet i hela samväldet skulle vinna majoritet i parlamentet. Jag vill tro att uthållighet och moralisk klarsyn vinner i längden – också i vår tid.
I dag år 2016 kan vi se hur utsatthet, våld och övergrepp drabbar enskilda och hela samhällen, och Europaparlamentet har förklarat att det i dag pågår ett folkmord mot kristna i Mellanöstern. Det offentliga Sverige väljer dock fortfarande att blunda för denna historiskt exempellösa utsatthet.
Vår sekulära kultur förmår helt enkelt inte se kristen tro som något gott eller skyddsvärt. Det är en beklaglig blindhet. Vår tankesmedja vill vara en röst som är med och öppnar både individers och nationens ögon.
Den höga människosyn som William Wilberforce, drottning Elizabeth och många andra har byggt sina liv på är värd att försvara. Självfallet finns det områden där kyrkor och samfund har agerat orättfärdigt genom åren. Men de har då gjort det i motsättning mot en kristen grundhållning – inte utifrån en sådan. Bibelns grundprinciper om kärlek och rättfärdighet är och förblir bärande inslag i ett gott samhälle.
Det är tid för svenskarna att öppna inte bara våra hjärtan utan också våra ögon. Världen behöver mer av sann kristendom – inte mindre.
Per Ewert, ny direktor för Claphaminstitutet
