Trohet, lojalitet, tillhörighet och uthållighet är goda kristna egenskaper, såväl i relation till den egna familjen och äktenskapet som till kyrkan och den egna församlingen. Ingen av oss kan kräva det perfekta, eftersom vi själva inte är perfekta. Människans ofullkomlighet gäller oss alla.
Gäller den insikten även den aktive kristnes syn på att rösta fram förtroendevalda till olika samhällsposter? Finns en uthållighet i att backa upp den värderingsmässiga och ideologiska inriktning man långsiktigt önskar att Sverige ska få mer av – eller ger man upp, därför att det perfekta inte förverkligas fullt ut?
I grunden handlar frågan om hur förena det bästa av de värden som sprungit ur kristendom och demokrati. Att förankra folkstyret, demokratin, och de demokratiska besluten i eviga, trygga, goda och igenkännbara värden är positivt i sig. Och en nödvändighet för tilliten till demokratin.
Hur kristendomens grundvärden kan berika demokratin är en inspirerande och absolut nödvändig frågeställning för den kristne och för kristna ledare att ställa sig. Frågan går egentligen inte att springa ifrån.
Till detta hör en stark övertygelse om att just den kristna etikens medmänsklighet och människosyn, historiskt och i nutid, givit den västerländska civilisationen, inklusive Europa och Sverige, ett fast och tryggt norm- och värderingssystem och kultur att vila på.
Kristen demokratin är i så mening kristenhetens, och därmed varje enskild kristen människas, kanal att bearbeta samspelet mellan allt det goda kristendomen och demokratin var för sig förmedlar, applicerat på det konkreta samhälle vi lever i.
Detta unika perspektiv inom partipolitiken vilar just den internationella kristdemokratin på, till vilken den svenska hör. Tillsammans med andra krafter av god vilja önskar kristdemokratin främja en samhällsgemenskap utifrån kristen etik och människosyn, tanken om det gemensamma bästa och goda, subsidiaritet (lägsta effektiva nivå), en social och ekologisk marknadsekonomi, familjens självbestämmande.
Hit hör även en livets kultur – i stället för en fosterfördrivningarnas och eutanasins. Kristdemokratin är religionsvänlig och bejakar människan som en varelse med kropp, ande och själ.
Eller, för att sammanfatta, ungefär som kristdemokratiska förbundskanslern Angela Merkel försökte uttrycka det i tyska valet i fjol: att få leva vidare i ett trivsamt och gott samhälle.
I dagens socialt och politikt allt oroligare läge kan det vara viktigare än någonsin att betona vikten av att lagstiftning, ekonomiska prioriteringar och opinionsbildning underlättar en renässans för den kristet förankrade äktenskapssynen om mannens och kvinnans ansvar för familj och barn, i livslång trohet mot varandra utifrån gemensamt givna löften inför oftast familj, släkt, vänner och Gud.
Lika mycket gäller detta betoningen på familjen som samhällets mest grundläggande enhet och vikigaste solidaritetsskola samt principen om livets okränkbarhet allt från befruktningen till den naturliga döden, oavsett hur populärt detta än är på liberala eller socialistiska ledarsidor.
Utifrån sin människo-, familje- och kristna kultursyn stöder kristdemokratin föräldrarnas självbestämmanderätt – till skillnad från kommunistisk, vänstersocialistisk, socialdemokratisk, grön eller liberal vilja att tvångskvotera föräldraförsäkring och därmed styra familjerna.
I någon mening kan man på goda grunder hävda att behovet av kristdemokratin förstärks ju skörare ett samhälle blir – med mindre tid till barnen i hemmen, ökad familjeupplösning, en mer orolig och otrygg skolmiljö, fler som fastnar i droger och missbruk, en ökad andel ungdomar som inte finner jobb och livsmening med följd att de hamnar i psykisk/själslig och andlig ohälsa, stigande brottslighet och normlöshet samt tilltagande materialism, korruption och maktmissbruk.
Med svagare familjer, inser kristdemokratin, får vi alla ett svagare, otryggare och otrivsammare samhälle. Motsatsen gäller också: med starka, sammanhållna och tryggare familjer, ett varmare, mer solidariskt, bättre fungerande, starkare och generösare land och befolkning, med förnyad tro på en bättre framtid.
Eviga värden har burit gångna generationer. Kristdemokratin i Europa och Sverige har åtagit sig att inte bära sitt namn för syns skull eller för att vara en politisk apparat bland alla andra – utan som en förpliktelse, inspiration och ett framtidslöfte.
Eviga värden på kristen och demokratisk grund existerar, bevisligen – och kommer bära även i framtiden.
Kristdemokratin bjuder in alla människor av god vilja till att forma samhället utifrån dessa ovan tecknade gemensamma insikter. Man kan uttrycka det som Helmut Kohl, Tysklands kristdemokratiske enhetskansler gjorde i sitt avskedstal som CDU-ledare och som jag lyssnade till i Bonn 1998: ”Kristdemokratin var alltid min politiska hembygd”.
Ja, kristdemokratin söker erbjuda en miljö, en politisk hembygd, för alla oss ofullkomliga människor som vill bygga demokrati och beslut på den inspiration kristna principer, människosyn, kultur, värden och samhällstänkande skänker oss.
Sin hembygd har man ett hjärta till, vill inte svika eller överge för första minsta motgång eller bakslag.
Man hör den till, som ett omistligt arv, och ser långsiktigt att den är omistlig.
Svensk och internationell politik, utan kristdemokrati, skulle leda till ett stort tomrum – och göra Sveriges riksdag samt vårt kära land, på flera plan, andefattigare.
Lennart Sacrédeus, gymnasielärare i Mora, riksdagsman (KD) för Dalarna 2006-2010, europaparlamentariker 1999-2004, tidigare ledamot av kyrkomötet och kyrkostyrelsen i Svenska kyrkan.
