2008 skrev jag på DN Debatt om hur den kristna kyrkan kompromissat med högerextremismen, främst med syftning på Tysklands- och nazivänlighet var vanligt i kristna sammanhang under 1930-talet och början av 1940-talet. Jag nämnde även att jag bedömde det som troligt att Sverigedemokraterna på sikt skulle locka till sig högerkristna. Knappt någon trodde mig.
Men det verkar som att synen på invandring och flyktingpolitik nu blir en ny stor kristen tvistefråga. Jag hör till dem som utifrån ett kristet perspektiv kritiserat regeringen för att driva en för restriktiv flyktingpolitik, jag har sett för många fall på hur svårt det är att få asyl i Sverige. Men det finns även motsatta åsikter: Häromdagen satte jag kaffet i vrångstrupen när jag läste intervjun (Dagen 16/9) med Ulf Christiansson om hans SD-sympatier och därefter hans inlägg på Facebook som var bakgrund till intervjun.
Sverigedemokraterna grundades 1988 och har sina rötter i den sydsvenska nazismen. Trots att man har försökt städa bort det nazistiska arvet så har man en högerextrem och främlingsfientlig ideologi. Kärnan i politiken är den så kallade massinvandringen som anses vara det stora problemet och ska stoppas. Jag har mycket svårt att begripa hur en kristen på något sätt kan uttrycka sympatier för detta parti.
Centralt i kristen tro finns kallelsen att visa barmhärtighet och särskilt bry sig om de svaga, och människor på flykt är bland de mest utsatta människor som finns. Kristendomen tar avstånd från den strikta nationalismen: Den kristna kyrkan, Kristi kropp, är ett folk av alla folk, språk och stammar. När församlingar i Sverige möts i mångfald och integration och integrerar afrikaner, kineser och latinamerikaner, uttrycker man själva grunden i kristna församlingens väsen.
Christiansson kritiserar massinvandringen och har helt köpt Jimmie Åkessons retorik; Vi har en massinvandring som utarmar Sverige, och vi får en massa import av islam som skapar grogrund för terrorism i Sverige.
Men det är nonsens.
Om vi tittar på Sveriges officiella statistik för 2013, ett år med hög invandring, så säger den att 116 000 invandrade och folkbokfördes i Sverige detta år. Samma år flyttade 65 000 från Sverige, så nettoinvandringen var 50 000 personer.
Den största gruppen – cirka 20 000 – av de invandrande var svenska medborgare som återvände efter att ha bott, jobbat eller studerat utomlands en period. Andra stora grupper är arbetskraftsinvandring, cirka 40 000 personer, det vill säga folk som kommer hit på grund av att de har fått arbete här. Vill Christiansson i likhet med Åkesson begränsa även detta? Dessutom förekommer viss begränsad anhöriginvandring, samt adoptivbarn (räknar Christiansson in även dessa i hans massinvandring?). Ungefär 9 000 beviljades asyl av flyktingskäl, alltså endast nio procent av den totala invandringen under 2013.
Trycket på asylansökningar ökar vid krig och svåra internationella kriser, vi såg detta tydligt under Balkankriget med många flyktingar från forna Jugoslavien. Samma sak gäller nu på grund av kriget i Syrien. De största flyktingströmmarna från Syrien går dock till Libanon och Jordanien, det är en mycket begränsad del som når Europa och Sverige.
Man får inte registrera religionstillhörighet vid invandring, så vi har inte exakt statistik på detta. Men vi vet att muslimer utgör en begränsad del. I dag räknar vi med att vi har 100 000–150 000 muslimer i Sverige som en följd av invandringen, men vi vet också att de flesta av dessa är inte aktiva muslimer, många av dem har flytt från förtryckande muslimska länder. Problemet med Sverigedemokraternas retorik är att man använder hotet från muslimsk terror för att begränsa invandringen i allmänhet, och exakt samma argumentation har Ulf Christiansson.
Muslimsk extremism är ett reellt hot på global nivå som ständigt diskuteras på alla nivåer. Men man kan inte använda det hotet som kritik mot svensk invandringspolitik.
De som flyttar eller flyr hit från andra kulturer brukar helt assimileras i Sverige inom ett par generationer, men många väljer även efter en tid att flytta tillbaka till sina ursprungsländer när hotbilder har undanröjts, exempelvis många av de latinamerikaner som flydde hit på 1970-och 80-talen flyttat tillbaka.
År 2012 förvärvsarbetade 54 procent av samtliga flyktingar och skyddsbehövande med anhöriga som bor i Sverige. Detta trots att många bara varit i Sverige en kort tid och ännu inte har hunnit etablera sig på arbetsmarknaden. Under 2013 var över 750 000 utrikesfödda sysselsatta i Sverige. När det gäller effekterna av invandring för Sveriges offentliga finanser så är kostnaderna för till exempel skola, vård och omsorg faktiskt lägre för utrikes födda än för inrikes. Detta beror på att nyanlända invandrare har en gynnsam åldersprofil, en stor andel är helt enkelt i arbetsför ålder. De lägre offentliga kostnaderna för dem motverkas dock av att det tar tid för nyanlända att etablera sig på arbetsmarknaden, vilket gör att de genomsnittliga skatteinbetalningarna för utrikes födda är något lägre än för inrikes födda. Men att hävda att invandringen är en ekonomisk katastrof för Sverige är lögn.
Som kristna ska vi verka för en generös flyktingpolitik. Vi ska verka för att våra kyrkor och församlingar blir bra exempel på fungerande integration där människor med olika bakgrunder kan mötas i ett gemensamt liv.
Vi har inte något att göra i Jimmie Åkessons hejarklack.
Stefan Swärd, pastor och statsvetare
