När Sune Olofson ifrågasätter beslutet från rikstinget om att KD ska verka för ett medlemskap i Nato (Dagen 4/11), så bortser han från en hel del faktorer som är av betydelse i frågan.
Den främsta faktorn, som visar att Sune Olofsson befinner sig långt från verkligheten, är hans av Rolf Ekéus lånade argument: ”Om Sverige söker anslutning till Nato skulle det innebära att vi väljer att betrakta Ryssland som en motståndare. Inte längre som en stat som med vilken vi ska utveckla stabila och goda relationer.”
Det är ganska svårt att förstå hur han kan tycka att Ryssland, ett land som underhåller/underblåser ett krig i östra Ukraina och i övrigt med önskvärd tydlighet har visat att man har lämnat utvecklingen mot en stabil demokrati, kan vara en stat som vi ska utveckla stabila och goda relationer med. Dessutom är vi en del av EU, vilket har infört ekonomiska sanktioner mot Ryssland, i syfte att försöka motverka Rysslands olagliga och orimliga aggression i östra Ukraina.
Vi har valt (rätt) sida genom att vi har gått med i EU och därmed anslutit oss till en union av västliga demokratier som delar våra värderingar och vår syn på frihet och mänskliga rättigheter.
Dock är EU inte en militär allians, vilket bland annat beror på att huvuddelen av EU:s medlemsstater samtidigt är medlemmar i Nato som är en försvarsallians med militära resurser (tillhörande dess medlemsstater). Sverige har baserat sin säkerhet på en ensidig solidaritetsförklaring, men tyvärr saknar den resurser som kan lägga kraft bakom orden eftersom man från slutet av 1990-talet fram till årets försvarsbeslut har nedmonterat ”invasionsförsvaret”. Det innebär att man har avskaffat den militära förmåga som krävdes för att Sverige ensamt skulle kunna möta ett militärt hot (främst från öster). Det gör solidaritetsförklaringen till ett självbedrägeri av stora mått.
Nato, om än försvagat på grund av att många av de större medlemsländerna likt Sverige sedan början av 2000-talet har valt att nedrusta sin militära förmåga avsevärt, utgör garanten för att Ryssland inte obehindrat kan lägga under sig de baltiska staterna eller andra områden som landet anser sig har rätt att ta kontroll över och kränka.
Sune Olofson ondgör sig över att Sverige och Finland i händelse av krig operativt skulle underordna sig den amerikanske Nato-överbefälhavaren om vi skulle gå med i Nato. Men han glömmer bort att vi, enligt solidaritetsförklaringen, är villiga att göra detta, men utan de garantier som ett medlemskap i Nato skulle innebära. Det enkla faktum att huvuddelen av Europas stater har valt att nedrusta sin militära förmåga, medan USA i huvudsak har bibehållit sin, innebär att Nato och Europa kommer att vara helt beroende av de amerikanska resurserna om det skulle bli nödvändigt att försvara Europa med militära medel. Då är det självklart att USA även måste ha en ledande roll i ett eventuellt militärt försvar av till exempel de baltiska staterna.
Den linje som Sune Olofson företräder vill tydligen bortse från Rysslands agerande i Ukraina och de kränkningar som även har förekommit mot Sverige, och fortsätta att "utveckla stabila och goda relationer" med Putins Ryssland, i förhoppningen om att vi ska kunna klara oss undan att bli indragna i en eventuell framtida konflikt mellan Nato och Ryssland. Detta samtidigt som vi nästan helt saknar den militära förmåga som skulle kunna verka avskräckande eller avhållande, den dag då exempelvis Ryssland skulle se det som nödvändigt att med militärt våld tilltvinga sig kontroll över någon del av svenskt territorium, för att tillgodose sina intressen i Östersjöområdet.
Vad gäller frågan om utredning innan medlemskap i Nato, så kan vi konstatera att kravet på en sådan utredning har funnits i flera år (även inom KD), men eftersom socialdemokraterna envist motsätter sig detta kommer det inte att bli någon utredning under överskådlig tid. Samtidigt vet vi inte hur lång tid Sverige har på sig innan vi kan bli ställda inför en situation där garantin i Nato-stadgans 5:e artikel utgör vårt enda skydd mot en militär aggression. Därför är det helt logiskt att KD ställer sig bakom kravet att Sverige ska gå med i Nato medan tid finns.
Personer som motsätter sig ett medlemskap i Nato borde i konsekvensens namn samtidigt kräva att Sverige återuppbygger den militära förmågan som vi hade under Kalla kriget, då vi hade ambitionen att vara alliansfria och själva kunna värna vår frihet genom att avskräcka och försvara oss mot militär aggression. Frågan är bara om Sverige har den tid och de ekonomiska resurserna till förfogande som krävs för att återuppbygga denna förmåga inom en rimlig tid.
Henrik Lindberg, ordförande (KD), Enköping.
