Vi lever i en post truth-tid där vetenskap och sanning inte spelar så stor roll. KDU:s ordförande Christian Carlsson skriver på Dagen Debatt den 18 oktober att ett moraliskt ansvar för samhällets mest utsatta kräver ett tiggeriförbud.
Han menar, paradoxalt nog, att tiggeriförbud skulle motverka att Sverige blir ”ett mindre generöst och allt kallare land”, och att det skulle hjälpa dem som tigger ut ur fattigdom.
I själva verket visar all forskning att tiggeriförbud förvärrar situationen för de fattiga, det finns inga exempel på hur det skulle leda till att den förbättras. Hans Swärd, professor i socialt arbete vid Lunds universitet, har gång på gång påpekat detta.
Forskningen visar att konsekvensen av tiggeriförbud är att de fattigaste stigmatiseras, risken för diskriminering ökar, och fler börjar stjäla eller sälja sig själva. Det leder inte till att de som tigger plötsligt får jobb eller bidrag.
Det få inser är att den skandalösa människohandel som uppdagades i Bergen i Norge kommer att gynnas av ett tiggeriförbud, eftersom fler fattiga östeuropéer kommer tvingas ägna sig åt kriminalitet och prostitution om tiggeri förbjuds. Tiggeriförbud förhindrar inte människohandel över huvud taget.
Sedan utsatta EU-medborgare kom till Väst- och Nordeuropa för att tigga har deras situation i hemländerna uppmärksammats enormt. Om de motas tillbaka kommer engagemanget för situationen i deras hemländer att dala.
Eftersom tiggeri är förbjudet i Rumänien och arbetslösheten bland romer ligger på 70 procent, kommer fler rumänska romer begå självmord eller sälja sig själva om de inte har tiggeriet utomlands som en livlina fram tills den dag de får jobb eller bidrag. Vi måste fokusera på att göra tiggeriet onödigt, inte omöjligt.
Allt detta framgår tydligt när man tar del av tiggeriforskningen. Det är dags att politiker och debattörer slutar ägna sig åt antivetenskaplig populism och hjälper de utsatta EU-migranterna på allvar.
Micael Grenholm, ordförande för Stefanushjälpen
