Det unga yezidiska paret var 20 respektive 17 år när de i panik flydde från sin hemby i Syrien. Med sig hade de två barn, ett på 3 år och ett på 1 år. Det tredje barnet, ett spädbarn, dödades i terrorattacken mot deras by. Flera andra anhöriga dödades också under attentatet. Det hände 2012, två år innan terrorgruppen ISIS bildade sitt Kalifat och bestämde sig för att en gång för alla utrota yezidier som islamister ser som otrogna och djävulsdyrkare. I juni 2016 kom FN:s utredare fram till att: "IS försöker utrota yezidierna genom dödande, sexslaveri, slaveri, tortyr och omänsklig behandling."
Under dramatiska förhållanden lyckades familjen ta sig till Sverige i augusti samma år. Väl här fick de avslag på avslag. Migrationsverket tror dem inte, de tror inte att de är från Syrien utan från Armenien.
Jag har lyssnat på flera i hemlighet inspelade samtal mellan myndighetens handläggare och den yezidiska familjen. Yezidiernas medföljande vän Magnus Nilsson påpekar flera gånger under samtalet att Sverige felaktigt försöker utvisa ickearmenier till Armenien.
Armenien har bekräftat att den yezidiska familjen inte har medborgarskap i landet och inte heller har någon annan koppling dit, det står i deras avslag. Men Migrationsverket nonchalerar dessa fakta.
Familjens andra ombud, Sven E Hammarberg, säger att anledningen till avslagen är att myndigheten lutat sig mot bristfälliga språkanalyser. Verket har använt sig av en översättare som påstår att den yezidiska familjen härstammar från Armenien. De har nämligen inte kunnat bevisa sin identitet med hjälp av officiella handlingar.
Hammarberg har sedan 2015 försökt hjälpa familjen att få id-handlingar från Syrien. Syriska ambassaden i Stockholm svarade nyligen att enda chansen till att få ett syriskt pass är att visa upp ett gammalt syriskt pass eller en id-handling. Men Migrationsverket envisas.
2016 erkände Europaparlamentet att det pågår ett folkmord mot yezidier. Något Hammarberg säger att Migrationsverket också har döva öron inför.
Jag mejlar myndigheten och frågar om de anser att språkanalyser är tillförlitliga. Ulla Langels från pressavdelningen svarar:
”Språktester görs av lingvister och experter på respektive språk av företag som upphandlas av Migrationsverket.” Det är inte sant. Två av mina släktingar gör språkanalyser åt Migrationsverket, ingen av dem är lingvist eller expert.
Vidare skriver Langels: ’’Språkanalyserna resultat är på detta sätt tillförlitliga såsom det framgår i analysen, men de kan aldrig vara ett absolut facit över var en person har bott eller personens medborgarskap och ska också värderas därefter i den juridiska bedömningen.”
Om utvisning och verkställighet skriver Langels: "Varken Migrationsverket eller polisen kan verkställa personer utan id-handlingar till länder där myndigheterna inte godtar att dessa har rätt att vistas i landet."
Mycket intressant språkbruk ”till länder där myndigheterna inte godtar att dessa har rätt att vistas i landet”. Borde det inte stå ”till länder där myndigheterna hävdat att dessa inte är medborgare i”?
Samtidigt sitter familjen i ett asylboende i Skåne och vet varken in eller ut. De har det bra materiellt sätt, de saknar nästan inget då många svenska kyrkans volontärer hjälper dem. Men de är i limbo. Att återvända till Syrien är inte längre möjligt. Och här får de varken jobba eller på annat sätt verka.
Nu försöker Hammarberg att på nytt ansöka om asyl. Det har nämligen gått fyra år sedan senaste avslaget och då har de rätt till en ny prövning. Frågan jag samtidigt ställer mig är hur många asylsökande man försökt/försöker utvisa till länder som vägrar ta emot dem? De kan inte deporteras och de kan inte stanna här. Men de får stanna här – dock utan tillstånd. Dessutom undrar jag hur det kommer sig att en svensk myndighet ignorerar det faktum att Europaparlamentet har erkänt ett folkmord? Och när myndigheten ska ta tag i språktesternas brister?
Nuri Kino, journalist och grundare av A demand for action
