En gång i tiden var assyrierna ursprungsbefolkning i många av de länder som i dag utgör Mellanöstern. I landet mellan floderna uppstod en av de första civilisationerna med talrika uppfinningar, litterära verk och kunskaper som levt vidare tills denna dag. I dag förskjuts den kristna minoritetsbefolkningen mellan olika länders gränser, inte välkommen någonstans i det som en gång var deras hem. Från gräns till gräns och i dag är det gränsfall ifall gruppen ens har någon framtid där deras rötter hör hemma. En oviss framtid väntar för assyrierna i Mellanöstern såvida vi inte tar vårt ansvar.
Ända sedan det assyriska rikets fall 612 f Kr har folkgruppen levt under andra makters styren. Under en del tidsperioder hade folkgruppen mindre självstyrande riken så som Adiabene, Ashur och Osroene. Dessa blev kortvariga och assyrierna lyckades aldrig med att återhämta sig eller att återskapa en assyrisk stat.
Assyrierna var en av de första folkgrupperna att anta kristendomen som religion. Kristendomen blev en ny världsbild och identitet för de gedigna anhängarna som bidrog till att sprida kristendomen till världens olika hörn. Det finns bland annat efterlämningar som visar på hur de assyriska missionärerna lyckades med att sprida kristendomen i Afghanistan, Mongoliet, Kina, Indonesien och andra länder. Assyrierna var även högst delaktiga i den arabiska översättningsrörelsen och utan folkgruppen hade denna inte varit möjlig. Assyrierna som talar en form av arameiska, det språk som Jesus talade, har alltsedan dess fått lida för sin religion och identitet i Mellanöstern.
Många mindre härjningar men också folkmord drabbade assyrierna men det allra hårdaste slaget för folkgruppen kom att äga rum 1915. Under första världskriget kom Osmanska staten tillsammans med kurder att utföra det första folkmordet i modern tid. Mer än två miljoner assyrier, armenier och greker fick sätta livet till, bara för att de var kristna och hade en annan identitet.
Många assyrier valde dock att ta till försvar under första världskriget och de anslöt sig till de allierade. Det är få som känner till den stora roll som assyrierna spelade och att de bland annat var med och stoppade tyskarna från att ta över Irak under det pågående kriget. Löften hade getts från britternas och fransmännens håll om formandet av en självständig stat för assyrierna. Men löftena kom endast att resultera i svek och assyrierna fick sin vana trogen fly och utstå ytterligare förföljelser efter krigets slut.
I dag, ända sedan Islamiska Statens intåg i Mellanöstern, har stora delar av den assyriska befolkningen tvingats på flykt från sina hem. Slutet är efter många års krig nära för IS men det krig som nu påbörjas kan komma att ta lång tid tills det är över. I och med IS fall i Irak har kurdiska styrkor ockuperat assyriska och irakiska områden och hållit en folkomröstning om självständighet, något som inte varit i enlighet med den övriga befolkningens intressen och landets rättssystem. Assyrier vill inte se sig inkluderade i en eventuell kurdisk stat då förtroendet för den kurdiska gruppen sedan länge är förlorat. Bland annat hade Peshmergasoldater i samband med IS:s intåg avväpnat assyrier och yezidier för att sedan fly och lämna dem i islamisternas händer.
Assyrier och andra minoriteter som endast söker en plats att leva i fred har hamnat i skottlinjen mellan den irakiska armén och de kurdiska styrkorna då de drabbar samman. Bland annat har två assyriska pojkar träffats av kulor i samband med striderna och många assyriska familjer har evakuerats från Teleskuf. I Syrien är det lite av samma dilemma för assyrierna, på flykt från IS, förtryckta av kurdisk ockupation och ingen garanterad säkerhet av den syriska staten.
Assyrierna har inga problem med att skaffa sig vänner, men det är svårt när ingen sträcker ut en hand mot den så hårt drabbade folkgruppen. Från västerländskt håll är det alldeles tyst och passiviteten från Europa kan i många fall vara mer smärtsamt än förtrycket i Mellanöstern.
Assyrierna har en över femtusenårig historia i Mellanöstern. En magnifik historia som ursprungsbefolkning där man titt som tätt än i dag kan se assyriska artefakter och kyrkor stå upp som ett minne av folkgruppens ständiga närvaro. Men i dag spelar inte detta någon större roll. Såvida ockupation av assyrisk mark och förtryck inte upphör och såvida västerländska makter inte tar sitt ansvar så är det endast en oviss framtid som väntar för detta folk.
Nemrod Barkarmo, styrelseledamot Assyriska Ungdomsförbundet
