I en debattartikel i Dagen (5/9) försökte vi presentera ett sätt att relatera tro och politik som vi tror är konstruktivt och troget Bibeln i ett post-kristet samhälle. På detta har flera reagerat och bidragit, men tyvärr också missuppfattat och tillskrivit oss åsikter vi inte har. Till exempel menade vi inte att kristna inteska påverka samhället.
Vi förutsätter att kristna påverkar, vår artikel handlade ju omhur! Vi sa inte heller att kristna inte ska engagera sig partipolitiskt, snarare diskuterade vi förutsättningar och ramar. Vi har inte hävdat att bara kristna kan leva moraliskt goda liv, snarare att kristna gör det utifrån andra utgångspunkter, och vår avsikt var inte att diskutera om Sverige kunde anses vara kristet eller ej, snarare att visa på hur vi som kristna kan leva i ett samhälle där många värderingar och livsmönster ska samsas.
Frågan var alltså inte om kristna ska påverka, utan hur, och vi tog vår utgångspunkt i omvändelsen och menade att tron alltid är politisk, men att Sverige inte ska bygga på kristna värderingar.
Mot det sistnämnda invänder Pelle Poluha (11/9). Vi förstår hans resonemang som, givet hans utgångspunkt, hänger ihop, men får problem med den syn på kyrka och nation som uttrycks. Även Swärd (18/9) har en liknande hållning. Hos Poluha låter det som att staten (inklusive kommun och landsting) har ensamrätt på politik, därför behöver man lagstifta om kristna värderingar, och i samma anda frågar Swärd om inte kristna värderingar behövs i lagstiftningsprocessen, hur skulle samhället annars kunna präglas av dessa? Relevanta frågor, men här finns en stor skillnad.
Vi menar att ett kristet livsmönster inte är att hålla med om vissa ideologiska eller politiska uttalanden, att driva värderingar som historiskt knutits till kyrkan (Poluha nämner äktenskap, abort och söndagsöppet, Swärd nämner alla människors lika värde), utan snarare att ordna sina liv så att det är trofast Kristus. Vi får därför problem när kristna värderingar skiljs från Jesu ord. Vad blir då det specifikt kristna? Det finns ju mycket allmän god moral som kyrkan naturligtvis ska verka för, men varför behovet att benämna det som specifikt kristet? Och varför är bara vissa kristna värderingar aktuella för lagstiftning? Politik är alltså för oss inte bara diskussioner och beslut, ideologi och ekonomi. Ytterst betecknar politik det liv vi lever tillsammans mitt i världen, i relation till våra medmänniskor.
Vi har alltså aldrig påstått att kyrkan inte ska påverka samhället (Svensson, 13/9, menar att vi bedriver en skygglappsteologi, Swärd menar att vår teologi syftar till att få kristna att bli lågmälda i kontroversiella frågor), tvärtom! Precis som i Jeremias 29:e kapitel (som Svensson använder tveksamt) menar vi att Guds folk ska leva troget Gud och söka landets välgång trots att vi varken har den ideologiska eller politiska makten.
För oss blir den grundläggande frågan hur Gud handlar i världen. För att kunna tala om ett kristet sätt att relatera tro och politik måste vi börja i en förståelse som är grundad i Kristi död och uppståndelse. En ny skapelse, en ny politik har trängt in i denna värld, och Guds folk har fått uppdraget att leva ut och vittna om detta. Gud använder inte nationer, i stället kallar och utrustar Gud ett folk som lever mitt i nationerna.
För att kunna förändra samhället menar vi därför att människorna som bor i samhället måste förändras, och Kristi exempel visar att detta inte sker genom tvång, genom att utöva makt ovanifrån. Tittar vi på den första kristna församlingen var den ju i allra högsta grad politisk och hade stor påverkan på sin omgivning, trots att den inte hade makten.
I stället påverkade den genom att ordna sina liv på ett sådant sätt att det genom liv och vittnesbörd blev synligt för omgivningen att Kristus var Herre. Historiska exempel på detta är många (sjukhus, skolor, konflikthantering, demokratiska processer) och har gjort att samhällen har fått se ett bättre sätt att leva. Men det skedde inte genom tvång utan genom exempel. Tror vi att evangeliet har samma sprängkraft i dag?
På tal om skygglappar, vårt perspektiv förutsätter ett samhälle där en mängd olika värderingar möts. Vi menar därför att det demokratiska styresskicket i högre utsträckning bör präglas av processer där vi kommer överens om hur det gemensamma livet i samhället ska se ut, trots att vi har motstridiga åsikter. Låt alltså den kristna rösten vara trogen Kristus, i stället för att kidnappas av andra sätt att se på makt.
Fredrik Wenell och David Willgren
