De politiska partierna började engagera sig i Svenska kyrkan år 1931, när kyrkofullmäktige ersatte kyrkostämman. Kyrkan hade då ansvar för bland annat skolan, folkbokföringen och begravningsväsendet som det fanns politiskt intresse att bevaka. Ändå är det ur internationellt perspektiv unikt att de politiska partierna har ett direkt engagemang i ett trossamfund. Något sådant är otänkbart i andra länder.
De som inte ville verka genom ett politiskt parti bildade efterhand partipolitiskt obundna grupper i många församlingar. Sedan 1987 finns en riksorganisation för dessa grupper, POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, som tar fram ett omfattande handlingsprogram inför kyrkovalet.
I årets kyrkoval, 17 år efter att Svenska kyrkan blivit fri från staten, ställer fortfarande tre riksdagspartier upp, Socialdemokraterna, Centern och Sverigedemokraterna. Dessa partier beskriver sig som sekulära och religiöst neutrala. Är verkligen S sekulärt när dess partistyrelse fastställer ett kyrkopolitiskt program för Svenska kyrkan med sin tydliga evangelisk-lutherska bekännelse och när Wanja Lundby-Wedin (S) är första vice ordförande i kyrkostyrelsen? Bör S rentav betraktas som ett lutherskt parti?
Visst kan förtroendevalda som rekryteras genom partierna göra ett gott arbete i kyrkofullmäktige och kyrkoråd. Många partiföreträdare gör goda insatser och är engagerade i församlingslivet. Problemet är att man företräder ett parti. Tänkandet blir partipolitiskt och man försöker genomföra samhällspolitiska idéer i kyrkan. Detta gäller också dem som företräder partier närstående organisationer, även om de formellt är fristående.
Frågorna i en kyrka ska styras av tro och teologi, inte av partipolitik. Som alla kyrkor rymmer Svenska kyrkan olika andliga traditioner. Det finns folkkyrkliga och högkyrkliga, lågkyrkliga och gammalkyrkliga. Kyrkopolitik ska hålla samman kyrkan så att alla traditioner kan känna sig hemma.
Detta stämmer inte med hur samhällspolitik fungerar. I politiken gäller det att bekämpa de som inte har samma syn som en själv. Därför kunde Stefan Löfven nyligen kräva att alla präster ska vara skyldiga att viga samkönade par. I kyrkopolitiken däremot gäller det att hitta vägar så att de olika kyrkliga riktningarna och traditionerna kan leva sida vid sida – alla har vi ju del i uppdraget att förkunna evangelium om Jesus Kristus i ord och handling.
Det är viktigt att alla riktningar som ryms inom kyrkans bekännelse kan få verka. Människor är ju olika och tilltalas av olika andliga traditioner. Den teologiska bredd som Svenska kyrkan har ser vi i POSK som en tillgång och inte som ett problem. Vi menar att olika riktningar kan leva tillsammans i ömsesidig respekt.
Just frågan om samkönad vigsel är ett gott exempel på kyrkopolitik. Efter ett långvarigt och omfattande teologiskt arbete, som tog sin början redan på 1970-talet, fattade kyrkomötet år 2009 beslut om att vidga äktenskapet till att omfatta också samkönade par. Samtidigt slogs fast att uppfattningen att äktenskapet gäller enbart en man och en kvinna också ryms inom kyrkans bekännelse, och att vi därför kan leva med två äktenskapssyner samtidigt.
Den enskilde prästen har inget vigseltvång (det togs bort redan 1976), men kyrkoherden ska se till att alla par som vill ha vigsel ska få det. Denna ordning har fungerat utmärkt under de år som gått sedan 2009, och det finns absolut ingen anledning att tvinga någon att handla mot sitt samvete.
Kyrkopolitik är att hålla ihop kyrkan för evangeliets skull. Samhällspolitikern vill slänga ut dem som har fel åsikt. Om alla i Svenska kyrkan ska tycka lika blir vi en sekt och inte en kyrka!
Vad är då alternativet till de partipolitiska grupperna? Jo, POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan. Vi är den näst största gruppen i kyrkomötet. Vi verkar för teologisk mångfald och tolerans, och våra kandidater är kunniga och engagerade i gudstjänst- och församlingslivet.
Vår vision är att Svenska kyrkan ska spegla Guds vilja i gudstjänst och liv och tala tydligt om Jesus Kristus. Vi är beredda att fortsätta att ta ansvar när partierna inser att de inte längre ska engagera sig i Svenska kyrkan. Och ni partiföreträdare som även framöver vill ta ansvar i Svenska kyrkan – välkomna till POSK!
Här ryms ett brett spektrum av politiska åsikter, eftersom vi sätter de kyrkliga frågorna i centrum!
Hans-Olof Andrén, ordförande POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan
