Socialdemokraterna har skapat en egen stupstock när sjuka personer inte kan betala hyran på grund av Försäkringskassans intensiva arbete med att "minska sjuktalen" och därmed slänger ut personer trots läkarintyg.
I valet 2010 anklagade Socialdemokraterna alliansregeringen för att skapa en ”stupstock”, när en bortre gräns infördes för sjukskrivning. Tanken var att personer skulle fångas upp tidigare, för rehabiliteringsinsatser där så var möjligt, och inte hamna i permanent sjukersättning (sjukpension) utan i stället kunna få jobba efter förmåga.
För många människor blev det tyvärr en knepig övergångsperiod mellan att bli utskriven från Försäkringskassan och i stället inskriven på Arbetsförmedlingen, därtill ingen inkomst eftersom det var oklart med vilken ersättning personer skulle få. Många hamnade i försörjningsstöd, men det är ett bidrag förenat med många regler och som kan ses som sista utvägen då man inte får äga i princip något av värde för att kunna ta del av det.
Läs mer: Elisabeth Sandlund: Rivna stuprör bra för alla
I nästa val, 2014, lovade Socialdemokraterna att den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen skulle tas bort och minska sjuktalen. De lovade även att avveckla Fas 3 i jobb- och utvecklingsgarantin, därför att det ”inte gav människor riktiga jobb”. Nej, inte för alla, och även där fanns regler att rätta till. Men det som hänt nu under mandatperioden är att merparten av de över 30 000 personer som fanns inom Fas 3, inte fick något annat i stället. Och för dem erbjöds antingen försörjningsstöd eller sjukpenning, i bästa fall.
Även dag 180 i sjukförsäkringen är ett problem för dem som har ett arbete, för vid den dagen ska man omprövas för att antingen komma tillbaka till jobbet eller fortsätta vara sjukskriven med insatser.
Vi kan alla hamna i situationer i livet som vi aldrig räknat med, att bli allvarligt sjuk eller skadad fysiskt eller psykiskt, är ett exempel. Att hamna i ett läge mitt i livet, där man plötsligt inte har en lön varje månad, och inte heller ett bidrag som täcker kostnader för mat, hyra och aktiviteter för vare sig själv eller sina barn; det kan knäcka vemsomhelst.
S har inte förstått vare sig vad de krävde av alliansregeringen eller vad de själv genomfört i regeringsställning när det handlar om personer med arbetshinder. Ju längre någon varit borta från ett arbete, ju längre tid kan det ta att komma tillbaka, när självförtroendet sviker och man inte har några pengar. I Fas 3 fanns också människor med långvariga sociala problem och funktionsnedsättningar av olika slag, vilket gjorde det ännu svårare att slängas ut till ingenting.
I dag utförsäkras personer på löpande band från Försäkringskassan, trots läkarintyg – ibland från flera läkare vid multidiagnoser. Ändå har FK:s egna förtroendeläkare (begreppet kan ifrågasättas) överprövningsrätt trots att de aldrig träffat personerna ifråga.
Människor som aldrig velat vara samhället till last, befinner sig i en omöjlig situation där de kan – men troligen inte orkar – överklaga besluten, och får plötsligt inte den ersättning de räknat med som ska betala hyran för nästa månad.
Redan 1999 infördes i Hälso- och sjukvårdslagen en bestämmelse om patientens rätt till second opinion, det vill säga rätten att komplettera sin egen läkares bedömning med ett utlåtande från annan läkare; "om det medicinska ställningstagandet kan innebära särskilda risker för patienten eller har stor betydelse för dennes framtida livskvalitet."
Denna rätt stärktes sedan 2015 ytterligare i den nya Patientlagen, där det står att varje patient med livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom har rätt till ny medicinsk bedömning. Patienten ska också erbjudas den behandling som den nya bedömningen anger, och dessutom rätt att få den nya bedömningen i ett annat landsting än sitt eget.
Jag frågar mig varför den S-ledda regeringen nu inte ser hur deras egna beslut slår? Är de beredda på vad som skulle hända om alla dessa reser sig och kräver en andra bedömning på sina läkarintyg, söker vård i andra landsting eller att få ordentliga utredningar gjorda av Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan om sin arbetsförmåga?
Bristen på tillit till centrala myndigheter som är vitala för vårt samhälle, måste återupprättas. Det parallella samhället med stora behov finns inte bara i invandrartäta områden som många tycks tro, det finns mitt ibland oss.
Med en åldrande befolkning, behov av jämlik vård över landet och där LSS måste finnas, behöver också mer skatteintäkter komma in för att välfärden ska fungera.
Jag som kristdemokrat står för att människor ska få arbeta 100 procent av sin förmåga. Det innebär att vi måste få ett samhälle där det accepteras att vissa orkar jobba några timmar om dagen och det är deras 100 procent. Att få lön den tid man orkar jobba och att resten utges av till exempel sjukersättning, skapar en bättre tillvaro både socialt och ekonomiskt för den enskilde i nuläget såväl som vid pensionen, men även för samhället i stort.
Penilla Gunther, riksdagsledamot (KD)
