Förslagen om att förbjuda tiggeri kan inte vara grundade på en analys av vad förbud i andra länder lett till. Vad vill man uppnå genom att förbjuda tiggeriet?
Antalet fattigdomsmigranter kommer inte att minska. De tiggeriförbud som införts i Europa har inte lett till en minskning. Skulle ett förbud förhindra att människor utnyttjas i samband med tiggeri? Det finns redan lagstiftning mot människohandel. Kraft bör läggas på att befintlig lagstiftning tillämpas. Ett tiggeriförbud skulle straffa offren men inte förövarna.
Moderaterna aviserade, i samband med partiets förslag om ett nationellt tiggeriförbud, att påföljden bör vara böter. Hur ska de fattiga, som tigger i Sverige, kunna betala? Vilka kommer påföljderna bli för dem som inte betalar böterna? I Salzburg omvandlas obetalda böter för tiggeri till tid i fängelse. Kommer också det svenska samhället att fängsla fattiga för att de vädjat om hjälp?
Kommer de som skänker pengar till dem som tigger att betraktas som medhjälpare till brottslig verksamhet?
Efterlevnaden av ett förbud mot tiggeriet kommer att medföra kostnader. Ska Polisen lägga resurser på att ett förbud vidmakthålls? Borde inte samhället i stället prioritera bekämpning av grov brottslighet och gängkriminalitet?
Lokala tiggeriförbud innebär en gränsdragningsproblematik. Det kommer att vara svårt att nå ut med information till dem som tigger om exakt var man inte får tigga. Tillämpningen av lokala förbud riskerar att bli både godtycklig och rättsosäker.
Enligt Moderaternas förslag om ett nationellt tiggeriförbud ska det vara tillåtet för organisationer att bedriva insamling i det offentliga rummet. Anta att en grupp personer, som tigger i Sverige, ansluter sig till en ideell organisation och att organisationen ansöker om tillstånd för insamling. På vilka grunder skulle en sådan ansökan kunna avslås? Konsekvensen av ett nationellt tiggeriförbud och att det ska vara tillåtet för organisationer att samla in pengar kan bli att organiserade tiggare får fortsätta att vädja om hjälp på gator och torg.
Vilken typ av samhällsklimat skapas om det blir kriminellt att vädja om hjälp och kanske också att ge hjälp?
Tiggeriet är inte en väg ut ur fattigdom. Fattigdomsmigrationen kommer att upphöra om fattigdomen bekämpas.
Den biståndsorganisation jag arbetar för, Hjärta till hjärta, genomför insatser för fattigdomsbekämpning i Bulgarien och Rumänien.
Fattigdomsmigrationen från Bulgarien och Rumänien är ett strukturellt samhällsproblem i dessa länder. Eftersom merparten av de som migrerar tillhör den arbetsföra delen av befolkningen, uppstår det brist på arbetskraft inom vissa branscher. Romer har svårt att komma in på arbetsmarknaden på grund av bristfällig utbildning och på grund av de fördomar och rent hat som finns mot gruppen. För att överbrygga problematiken behöver arbetssökande och arbetsgivare få kontakt med varandra och bygga upp ömsesidigt förtroende.
Ett framgångsrikt koncept i Bulgarien, har varit att erbjuda praktik hos lokala arbetsgivare, med full kostnadstäckning för praktikanterna, via projektet.
De fattigdomsbekämpande projekt som svenska biståndsorganisationer genomför ger resultat men eftersom fattigdomen är mycket utbredd behövs betydligt mer omfattande insatser.
Ett argument i debatten om tiggeriet är att pressa hemländerna till att ta ansvar. Enligt Eurostat levde 37,3 procent av Rumäniens befolkning i fattigdom år 2015. Landet klarar inte av att tillgodose de fattigas behov. Kapaciteten till att bekämpa fattigdomen lär inte öka genom att Sverige sätter press på hemländerna.
Sätt i stället press på EU! De miljarder som satsas av EU på fattigdomsbekämpning är i stort ett slöseri. Insatserna är inte anpassade till verkligheten. De är kortsiktiga. Granskning och utvärdering lyser med sin frånvaro. EU behöver upprätta en långsiktig strategi. Ansvarsfördelningen inom EU för de medel som satsas är oklar. EU borde lägga ansvaret på en kommissionär.
Det är avgörande för EU:s framtid att fattigdomen bekämpas. Fattigdomen och ojämlika förhållanden riskerar att spräcka det europeiska samarbetet för en hållbar social och ekonomisk utveckling.
Rickard Klerfors, biståndschef på organisationen Hjärta till hjärta
