Elisabeth Sandlunds text på ledarsidan i Dagen är en dyster påminnelse att det femte budet “du skall icke dräpa” hos mer fundamentalistiska kristna innebär att blunda för den verklighet som över tusen terminalt sjuka svenska medborgare genomlider i livets absoluta slutskede när den palliativa vården sviktar. Sandlund skriver “Nu gäller det att ta strid mot dödshjälp” men hon får troligen med sig färre och färre upplysta, kunniga och mer empatiskt lagda kristna i det härnadståget.
Många framstående och namnkunniga kristna har insett även den högspecialiserade palliativa vårdens begränsningar. I radioprogrammet ”Människor och tro” framträdde i september 2017 den belgiska katolska palliativläkaren Dr Corinne van Oost med sin övertygelse att dödshjälp är ett viktigt komplement i den palliativa vården. Och hon är inte ensam. Det räcker med att nämna Biskop Desmond Tutu, Nelson Mandela och förre ärkebiskopen Lord Carey i Canterbury som företrädare för en medkännande syn på frivillig dödshjälp när den sker på de svårast sjukas egna, enträgna begäran.
I vårt land är den kanske mest kände kristne förespråkaren för frivllig dödshjälp den framlidne kyrkoherden och riksdagsmannen Mårten Werner, tillika under en period ordförande i föreningen "Rätten till vår död", där han efterträdde professor Ingemar Hedenius. Efter Mårten Werner var diakonissan och sjuksköterskan Margareta Appel i Malmö ordförande i "Rätten till vår död". Under senare år har biskop emerita Tuulikki Koivunen Bylund, tidigare verksam i Härnösands stift, deltagit aktivt till förmån för tillkomsten av frivillig dödshjälp. Hon har också varit aktiv i Smer (Statens medicinsk-etisk råd) och skrivit artiklar tillsammans med läkaren och författaren P C Jersild och professor Georg Klein.
I den nuvarande föreningen RTVD (Rätten till en värdig död) finns kristna företrädare med i styrelsen. En av den mest namnkunniga är Staffan Danielsson (C), som aktivt medverkat att bilda ett växande nätverk i riksdagen där samtliga riksdagspartier kan delta.
Journalisten Inga-Lisa Sangregorio har skrivit boken ”Den sista friheten” som tar aktiv ställning för frivillig dödshjälp. Den är en av de viktigaste böckerna som skrivits på svenska i detta ämne. Hon är helt öppen om att ha genomgått fleråriga behandlingar för en tarmcancer med kirurgi, cellgifter och strålning och vet vad hon talar om.
Att som Elisabeth Sandlund skriver "Nu gäller det att ta strid mot dödshjälp" är ett stridsrop mot "Den sista friheten" som svårt lidande terminalt sjuka och deras medkännande anhöriga måste uppfatta som en ovärdig brist på empati.
Staffan Bergström, professor i internationell hälsa, Karolinska institutet
