Nuri Kino, du uppmanar i en krönika (Dagen 26/1) Svenska kyrkan att ansluta sig till kampen för de kristnas överlevnad i Mellanöstern.
Det som nu händer i regionen är ett misslyckande för mänskligheten. Den förtvivlan som lyser igenom i din artikel speglar detta faktum. Svenska kyrkan är i ständig dialog med kyrkor och kyrkoledare i regionen för att dela deras berättelser och lyssna in hur de vill att vi ska agera.
Ett av de tydligaste budskapen är att våldet i regionen slår blint och drabbar människor oavsett religionstillhörighet. Därför ber de oss att inte göra skillnad på människor och vilken religiös tillhörighet de har. Det riskerar att öka konflikter, utsatthet och leda till ökad radikalisering. Genom dopet har kristna ett särskilt band till varandra - samtidigt kräver dopet att vi respekterar alla människor oavsett tro eller etnicitet i och med att vi alla är skapade till Guds avbild.
Ställningstagande om det är folkmord eller inte avgör inte vem som är en god efterföljare till Jesus. Svenska kyrkan har valt att fokusera och arbeta för människor som lever i utsatthet i Mellanöstern. Också det är ett sätt att följa Jesus.
Svenska kyrkans företrädare lyfter, i alla sammanhang där det är möjligt, konflikterna i Mellanöstern och dess konsekvenser. Vi gör det i möten med beslutsfattare i Sverige, EU och FN. Vi gör det även genom vårt arbete för fred genom Kyrkornas världsråd och ACT-alliansen (Action by churches together). Svenska kyrkan har omfattande humanitära insatser i Syrien, norra Irak, Jordanien och Libanon men även i Centraleuropa, för framförallt syriska och irakiska flyktingar.
Vi kommer att fortsätta vårt arbete med att stödja kyrkor och andra krafter som vill bevara den religiösa mosaiken Mellanöstern. Det krävs en fortsatt strävan att bygga demokrati, värna alla människors lika värde och rättigheter och att värna religions- och åsiktsfrihet.
Med smärta har vi sett de tafatta försök som har gjorts för att få stopp på konflikterna. Att Svenska kyrkan skulle förmå vad det internationella samfundet misslyckats med, är att tro Svenska kyrkan om för mycket. Men vi kan alla göra mer än det vi redan gör – så länge konflikten pågår kan ingen säga att det görs tillräckligt.
Gunilla Hallonsten, Internationell chef för Svenska kyrkan
