Vi lever i en tid av förändring i de frikyrkliga församlingarna. Alltefter som tiden går inför många församlingar seder och bruk som definitivt inte finns i vår bibel!
Man bländas, och tjusas av ”det etiska och sköna” i diverse ceremonier. Man tänder ljus när man vill ha förbön, stenar flyttas, man tillber framför ikoner och svingar rökelsekar. Det är ingen ände på beteenden.
I Dagen, för några år sedan, skrev en tongivande teolog om att ”kyssa Kristus” genom att kyssa en ikon! Ska vi nu söka gemenskap med Herren genom en bild, gjord av människor (?) eller vad menas med detta tal?
Det är ju ren villfarelse!
”Ingen kommer till Fadern utom genom mig”, är Jesu mycket klara ord till oss! Uttrycket ”kyssa Kristus” leder tankarna till en annan kyss som brukar kallas ”judaskyssen” och som innebar förräderi.
Om man går tillbaka i (kyrko-) historien till 1500-talet och reformationen finner man en reaktion mot alla helgonbilder och annat beteende som hindrade människor att få möta Frälsaren personligen i Skriften och bönen. Den tidens väckelserörelser i södra Europa, bland andra Anabaptisterna, markerade detta tydligt.
Pingstväckelsen, i synnerhet i Skandinavien, betonade starkt ”Sola scriptura”, (endast Skriften), för allt vad man gjorde och planerade. Man aktade sig till och med att formulera en trosbekännelse! En grundorsak var att rörelsen var dynamisk och inte statisk. Man ville gå vidare för att återupptäcka vad församlingen förlorat.
De fria församlingarna var strålande exempel på vad Gud ville med sitt folk. Det synes vara så i dag att man avfallit från denna inställning alltmer och övergivit mycket av det som kostat många både hån och förakt för deras trohet mot Gud. Kunskapen om Jesus Kristus har blivit grumlig och mystiskt otydlig med förödande följder.
Min mening är att det nu är tid för församlingarnas ledarskap att träda fram och förklara var de står. Några få gör det med vånda, Gud ska löna dem.
Kära ledarskap, låt oss inte möta den vanliga tystnaden. Herdarnas ansvar kräver att vi få klar undervisning om sanningen!
Tord Israelsson,
Örebro
