Under 1970- och 1980-talen var många svenska församlingar engagerade i kontakter med dåvarande Sovjetunionen, i första hand som förebedjare för olika områden. Förbönsområdena utvecklades efter murens fall för många församlingar till närmare samarbets- och vänförsamlingar.
Många av de svenska församlingars relationer med Ukraina bygger i dag på kontakter från den tiden. Tyvärr har dock många av relationerna successivt mattats av. Här behövs nu verkligen en renässans.
Ibland, alltför ofta, upplever man att medias uppmärksamhet snabbt byter fokus, att en katastrofsituation inte längre bränner nog mycket i förhållande till nya flammande lågor; och så är också i dag situationen för Ukraina.
Vi vill med det här inlägget lyfta upp situationen i Ukraina som är lika svår i dag som den varit under en längre tid.
Vi följde konflikten på Maidantorget när den var som värst i slutet av 2013 och början av 2014, och krigsutbrottet i östra Ukraina efter det att den avsatte presidenten Viktor Janukovitj den 21 februari 2014 flydde landet.
Vi har lärt oss hur den Kreml-trogne presidenten hade nedrustat Ukrainas försvarsmöjligheter till en katastrofalt låg nivå och vi har lärt oss om Minsköverenskommelser och liknande överenskommelser, till och med samarbetsavtal med EU, men i östra Ukraina är kriget fortfarande en huvuddel av det dagliga livet!
Under den resa som vi gjorde i början av januari fick vi en närgången bild av hur situationen ser ut för de människor som lever nära krigszonen och då fortfarande på den ukrainskkontrollerade sidan av skiljelinjen (se artiklar i Dagen 20 januari och 3 februari). Den än värre situationen bakom stridslinjen kunde vi bara höra talas om.
Många hade också tillfälle att lyssna till pastor Alexander Pavenkos budskap under hans Sverigeresa i slutet av januari. Han talar om förlåtelse trots att han fick två av sina söner kidnappade och mördade av separatisterna.
Många av minnesbilderna från resan vi gjorde i östra Ukraina sitter kvar på näthinnan: Människor som lever under mycket svåra förhållanden utan till exempel el och gas, men också de enormt stora insatserna som inte minst den evangeliska kyrkan gör för att lindra nöden.
Situationen är även allt annat än lugn, i Marjinka, en stad som vi besökte närmast skiljelinjen, läser vi exempelvis dagligen om hur det sker beskjutningar och förstörelse!
Till den svåra situationen i öst ligger ju även belastningen på hela det ukrainska samhället att ta hand om sina cirka 1,5 miljoner internflyktingar som är spridda över hela landet, och detta i en ekonomisk situation med en valuta i fritt fall och ett land nära statsbankrutt.
Mitt uppe i nöden kan vi naturligtvis glädja oss över att kyrkorna växer, att människor söker mening i livet, så stödet till kyrkornas verksamhet också på det evangeliska planet är mycket angeläget!
Ukraina behöver oss mer än någonsin; våra förböner, våra kontakter och naturligtvis också vårt humanitära och ekonomiska stöd.
Vi skulle vilja rikta en stark uppmaning till oss som individer och församlingar att återkomma till situationen och engagemanget från tidigare decennier. Våra vänner och syskon i dagens Ukraina behöver vårt stöd än mer än då.
Skulle du vilja aktivera ett nytt, förnya eller fördjupa ett tidigare engagemang i Ukraina, kontakta oss i Land-AU så ska vi bistå i att lotsa ditt och din församlings engagemang till den plats som våra partners i Ukraina bedömer som allra värdefullast.
För Pingst Land-AU Ukraina
Svenåke Dahlqvist, Mullsjö (ordf)
Staffan Bäckelid, Mullsjö
Christer Carlsson, Tenhult
Willy Forsman, Eskilstuna
Yngve Lundgren, Habo
Kjell Olsson, Bankeryd
Björn Wågstrand, Karlsborg
