Den senaste veckans nyhetsrapportering har nästan uteslutande handlat om den flyktingkatastrof som väller fram över Europa och utmanar oss på alla områden. Treårige Alans livlösa kropp på en strand i Turkiet träffade oss alla som ett knytnävslag i magen.
Som en följd av detta startade manifestationer, insamlingar samt ett enormt engagemang hos enskilda människor, föreningar, företag och skolor. Människor reser sig upp i kampen för medmänniskor på flykt – ett mycket positivt tecken!
Men ”nu är det politikernas tur”, skriver Tove Lifvendahl i sin utmärkta och utmanande krönika (SvD 6/9), där hon manar alla partier att bilda en gemensam väg framåt i migrations- och integrationspolitiken. Men Anna Kindberg Batra (M) sa nej till samtal med regeringen, sannolikt av rent taktiska skäl. Regeringen har också uppträtt passivt.
Den politiker som gjorde det starkaste avtrycket under förra veckan var Angela Merkel, kristdemokratisk förbundskansler i Tyskland, med budskapet: "Kunde vi rädda bankerna så kan vi rädda flyktingarna". Ett budskap som genljöd genom hela Europa och som hyllats som det viktigaste som sagts av någon politiker under veckan som gått.
Här hade vi förväntat oss att Ebba Busch Thor och övriga partledningen hade tagit lika tydlig ställning som Merkel, men det har tyvärr varit ganska tyst. Det enda som hörts, över huvud taget, var att man vill att Sverige ska söka medlemskap i Nato!
Vad är det som gör att partiledningen inte hörs tydligt och klart för alla miljoner flyktingar i nöd – men gör det i Natofrågan?
Parallellt med denna tystnad så presenterade Sifo i förra veckan en undersökning om väljarnas opinion för flyktingmottagande. Där finns tre väljargrupper som skiljer ut sig och som vill öka det – väljare från KD, MP och V. De från SD och M vill minska mottagandet och väljare från FP, S och C vill att det ska vara som i dag. För oss är det inte förvånande att kristdemokratiska väljare önskar en generös flyktingpolitik, vilket skulle ha gett stort stöd till ett tydligt och aktivt agerande från Ebba Busch Thor.
Politiskt ledarskap handlar bland annat om att förmedla rätt budskap vid rätt tidpunkt. Det måste innebära att budskapet om Nato, som alltså kom medan andra lyfte fram flyktingkatastrofen, var en felaktig politisk strategi.
Tydliga budskap kom från Centern och Folkpartiet om behovet av säkra vägar till Europa och att öka antalet kvotflyktingar. Kristdemokraterna nämnde till sist, efter flera dagars tystnad, att ett ökat antal kvotflyktingar är viktigt – men det sa man alltså enbart efter att andra partier redan sagt det. Det är en alldeles för passiv flyktingpolitik, som inte uppfattas så trovärdig och tydlig.
Nu måste all partipolitisk taktik och ”blockspel” upphöra – ta initiativ till samling. Ökad migration kommer att vara vardag under överskådlig framtid, vilket skapar både utmaningar och möjligheter.
Därför Ebba Busch Thor – gör din och partiets röst hörd utifrån den bästa ideologi som finns och som inte värderar människan efter nationsgränser. Kristdemokratin värnar alltid mänskliga rättigheter, solidaritet och engagemang för de som är mest utsatta.
Det finns starkt stöd från våra partisympatisörer att driva en generös flyktingpolitik och nu även från allt fler av det svenska folket. Kristdemokraterna måste vara den starkaste rösten i vårt land för flyktingar och människor i svår nöd – precis på samma sätt som Angela Merkel tydligt visat i Tyskland.
Vi skriver med stor frustration utan att veta svaren på alla svåra frågor. Men just nu handlar det om de mest utsatta i vårt närområde. Det är vårt gemensamma ansvar – kristdemokraternas röst behövs tydligt och klart!
Lennart Bondeson, kommunalråd (KD) Örebro
Behcet Barsom, ersättare i partistyrelsen (KD) Örebro
