I Stockholm satsas det stenhårt på ålderssegregation i Jesu namn. Här ser vi ett relativt nytt fenomen: ungdomarna sugs upp i Hillsong. Kampen om de unga kristna är igång. De som har bäst ungdomsarbete vinner.
Mycket är bra med Hillsong. Felet består i om andra kyrkor och församlingar inte kan matcha dem, då dör alternativen bort. Och till slut får vi bara ett antal moderna och starka församlingar som här i Stockholm, där mycket redan i dag kretsar kring ”de stora”: Södermalmskyrkan, Hillsong, stora spanska och internationella församlingar (för yngre), Filadelfia och S:ta Clara kyrka (för äldre). Ålders- och språksegregationen är långt driven. En församling för alla känns här som en utopi.
Det gäller att vara hårt profilerad och bäst på något, då går det bra. Svenska kyrkan har fortfarande det bredaste utbudet för äldre men har det svårt med de unga.
Gamla och unga kristna blir alltmer åtskilda. Är man inte ungdomsledare eller har egna barn träffar man i dag sällan ungdomar i kyrkan. Själv är jag 64 och inser att ungdomar inte behöver något annat av mig än mina pengar. Detta är framtidens storstadskyrkomodell. Är den biblisk?
Leif Andreasson, Bagarmossen
