I januari presenterade organisationen Open Doors sin årliga World Watch List över de 50 länder där förföljelsen av kristna är som allra värst. Tydligt är att förföljelsen ökar runt om i världen. Detta till trots har inte utrikesminister Wallström nämnt religionsfriheten i någon utrikesdeklaration under sin tid som utrikesminister. Regeringen har notoriskt svårt för att lyfta frågan om förföljda kristna, trots att kristna är den mest förföljda gruppen i världen i dag. Det visar även andra mätningar, exempelvis Pew Forums.
Vid minnesdagen för Raoul Wallenberg, den 27 augusti 2017, höll utrikesministern ett tal som skulle kunna ha markerat ett paradigmskifte utrikespolitiken. ”Att ovillkorligen fördöma antisemitism – och alla former av rasism och religionsförtryck – är en demokratisk skyldighet.” Men även denna gång undvek hon religionsfriheten.
Varför är det så svårt för regeringen och utrikesministern att ta denna mänskliga rättighet på allvar? Flera länder har i dag en speciell ambassadör för religionsfrihet. En ambassadör som har i uppgift att bevaka frågan och se över hur man kan utöva påtryckningar mot länder som systematisk förföljer troende. Det kan handla om att ställa krav på religionsfrihet när handelsavtal ingås, eller genom att fördöma den iranska regimen när den slår till mot demonstranter med dödligt våld. Sverige har i dag ingen sådan ambassadör. Det ger en fingervisning om vilken vikt man lägger på frågan.
Det finns flera goda anledningar till varför man särskilt bör bevaka att religionsfriheten följs. Den fungerar ofta som "kanariefågeln i gruvan", en indikator på hur det står till med övriga rättigheter i ett land. Därför är den värd att uppmärksamma lite extra. När religiösa grupper behandlas lika och är lika inför lagen, så tenderar de sociala spänningarna i ett land att minska – och tvärtom.
Vi kristdemokrater kommer fortsätta kämpa för att religionsfriheten ska få en mer framskjuten plats i svensk utrikespolitik. Vi vill därför att nya landsstrategier som tas fram alltid innehåller en analys av situationen för religions- och övertygelsefriheten. Vi vill därför att en särskild ambassadör tillsätts med den enda uppgiften att jobba med religionsfriheten.
Vi anser också att alla diplomater ska ha genomgått utbildning i frågor som rör religionsfrihet.
Tyvärr känns det som om regeringen inte kan frigöra sig från den beröringsskräck gällande religion som vänstern i vidare bemärkelse ofta lider av. Det är trist. Religionens allt mer framträdande roll i politiken är numera en gammal nyhet. Utan den kommer omvärldsanalysen att fortsätta vara bristfällig och utrikespolitiken att fortsätta halta.
Sofia Damm, utrikespolitisk talesperson (KD)
