Att fyllas till brädden av ångest önskar jag inte någon

Filip Ummer, en av grundarna till Ideal of Sweden, är bara 34 år och har hunnit med att bli arbetsnarkoman., lämna sitt företag och drabbas av identitetskris. Psykisk ohälsa är ett fenomen som förekommer i alla generationer och i alla sammanhang. Inte minst har den psykiska ohälsan krupit ner i åldrarna. Åttio procent av alla stressrelaterade sjukskrivningar gäller kvinnor.

Filip Ummers berättelse är inte unik. Precis som i många andra sammanhang är psykisk ohälsa fortfarande sammankopplat med skam.

Efter en tid av mycket och hårt arbete, höga ambitioner utan tillräcklig vila drabbades även jag. Trots att jag var mitt i min kallelse och gått in i nya spännande uppgifter. Då, för drygt 15 år sedan, var den medicinska diagnosen utmattningssyndrom med hjärnstress. Att över en natt förlora sömnen, bada i svett och fyllas till brädden av oro är inget man önskar någon. Att dessutom konstatera att det inte går över, som vid en tillfällig huvudvärk, så fördjupades depressionen, oron och ångesten och tilltog steg för steg.

[ Så rustar EFK unga att bemöta drabbade av psykisk ohälsa ]

Vid sidan av en insiktsfull och förstående omgivning krävdes professionell hjälp. I kyrkan har vi en ofta stor fördel i att vi kan ge bra stöd i liknande situationer. Den kristna själavården kan ha stor betydelse. Samtidigt är det avgörande att inse den andliga friskvårdens och själavårdens begränsningar. Att inse att ibland krävs det psykiatrisk eller allmänmedicinsk hjälp. Jag behövde det.

Alltför många får vänta för länge för att få den hjälp de behöver.

—  Lennarth Hambre

Den medicinska hjälpen med medicinering och psykologsamtal kan leda fram till en nödvändig bearbetning. För min del handlade det om att våga konfrontera identitetskrisen, inse behovet av återhämtning, möta smärtsamma djupa sår och förändra negativa beteenden. Det gav den nödvändiga starten av läkning. Det starka stödet från vården med flera insatser och människor runt omkring ledde till en snabb återhämtning.

Men alltför många tvingas köa till relevant medicinsk och psykologisk hjälp. Alltför många får vänta för länge för att få den hjälp de behöver. Inte sällan leder det till att rehabiliteringen tar tid och återhämtningen dröjer. Dessutom är kön ofta särskilt lång för unga människor.

Filip Ummers förhoppning är att han genom sin öppenhet ska kunna inspirera andra att våga prata om svåra saker i livet, inte minst i näringslivet. Samma utmaning gäller oss i Kyrkan. Det finns fortfarande sådant som är skambelagt, saker vi gömmer undan tills ytan krackelerar. Kanske kan min och andras berättelser, om brister, svagheter, sår och obehag i livet, leda till att någon kan undvika att drabbas hört av sådant som leder till sjukdom. Det är min bön.

[ Steven Crosson: Lyckan kommer lyckan går ]