”Det svåraste är att få folk att tvätta händerna.”
I Sydsudan har man likt flera andra länder stängt gränserna. Människor får gå ut och handla det nödvändigaste, som mat, all annan verksamhet har stängt på obestämd tid. Zaitun Rogota är programansvarig på Läkarmissionens IAS-kontor i Sydsudan. Hon lever mitt i den rädsla och oro som tydligt märks hos befolkningen.
Hur hanterar ni rädslan?
– Vi försöker prata med våra barn och andra familjemedlemmar om hur vi kan skydda oss mot viruset. Jag och min man har fem barn och tar även hand om min avlidne brors sex barn. De är såklart rädda och frågar när viruset ska försvinna. De kan inte leka utomhus och det är en utmaning att förklara för dem hur farligt det kan vara.
Själv oroar Zaitun sig mest för falsk ryktesspridning och utsatta familjers säkerhet. Hon gör allt för att uppmuntra folk att stanna hemma och att vara noga med hygienen.
– Det svåraste är att få folk att tvätta händerna, det är inte ett beteende som är implementerat i vårt samhälle. Jag märker att människor här inte förstår sig på viruset, de tror inte att handtvätt hjälper vilket verkligen oroar mig.
Även i Sydsudan är rent vatten en förutsättning för att kunna hålla en god hygien.
Om du hade en trollstav, vad skulle du ordna först?
– Jag skulle se till att alla hungriga familjer som nu bara kan äta en gång om dagen fick ordentligt med mat. Jag skulle även öppna gränserna och samhället så att människor kan försörja sig för just nu dör folk av svält i sina hem.
Finns det något som hjälper dig att inte förlora hoppet?
– Jag tror att Gud vakar över oss. Gud älskar oss, beskyddar oss och kommer inte låta oss dö. Min styrka kommer från en bibelvers ur psalm 46:1, som säger ”Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit”.
Finns det något du saknar som du vanligtvis tycker om att göra?
– Innan viruset kunde jag gå till marknaden och köpa vad jag ville och jag besökte vänner på helgerna. Det saknar jag oerhört mycket.
”Vi är alla i samma storm, men inte i samma båt.”
– Vi hade tre dagar på oss att arrangera allt innan lockdown, nedstängningen, tog vid. Vi såg till att fylla matförråden på centret eftersom vi inte visste hur situationen skulle utveckla sig. Handskar och ansiktsmasker var slut i hela landet, men några kvinnor i närheten sydde masker till vår personal, säger Monica Woodhouse på barncentret Give a Child a Family i Sydafrika.
– Det finns ett liv även efter corona och det viktigaste nu är att vi fortsätter fokusera på vårt viktigaste uppdrag, att se till att våra barn hamnar hos trygga familjer. Vår utbildning om social rättvisa är inte bara teori, nu visas den i praktiken.
Krisen drabbar barn i dysfunktionella familjer
Läkarmissionens kollegor på Children Care Center i Ukraina, har rapporterat om deras barns situation i coronakrisen. Centret är en plats som ger barn från dysfunktionella familjer daglig trygghet, mat, kläder och undervisning men framför allt hjälp och stöd av trygga vuxna. Nu när centret fått stänga ner på grund av coronavirusets framfart och barnen tvingas till isolering med missbrukande, ibland våldsamma föräldrar, vill personalen på CCC ordna internetuppkoppling så att barnen kan ha kontakt via videosamtal. Samtalen blir ett viktigt stöd under en kaotisk och turbulent tid. Det är ett exempel på olika insatser som Läkarmissionens givare är med och stöttar under coronakrisen, en länk till trygghet mellan barn och vuxen.
”I kampen mot ett dödligt virus finns inget utrymme för rädsla.”
Det finns platser i världen med stor erfarenhet av virusbekämpning, som i Liberia. Francis Fornida är administrativ chef på Foya-Bormasjukhuset där det första ebolafallet upptäcktes. Han har arbetat i en mardrömslik situation som är svår att föreställa sig. Francis skickade en hälsning till Läkarmissionen som vi nu vill dela med oss av till er. Några rader av visdom, hopp och tänkvärda ord att bära med sig under denna oroliga tid:
”Att bekämpa ett dödligt virus är som när två personer möts på en spång över en djup flod. När de passerar varandra måste de vara fokuserade, modiga, uppmärksamma och väldigt säkra på vart de är på väg. Minsta misstag kan få dem båda att falla och riskera att drunkna i det djupa vattnet. På samma sätt finns inget utrymme för rädsla, brist på förtroende eller förnekelse i kampen mot ett dödligt virus.”
Ingen risk att männen träffar andra damer nu, skojar kvinnorna i Panama, nu när män och kvinnor får gå ut på olika dagar.
Kvinnor och män får gå ut på olika dagar
I Panama upptäcktes det första fallet av covid-19 den 10 mars och efter det har regeringen gradvis vidtagit olika åtgärder. Generellt är det förbjudet att röra sig utanför sitt hem. Konsekvensen om det sker och man blir påkommen är böter på 50 dollar (cirka 500 kronor). Regeringen har dessutom bestämt att kvinnor och män får röra sig på gatorna olika tider. Kvinnor får gå ut tre gånger i veckan, måndag, onsdag och fredag, på bestämda tider och männen får gå ut tisdagar och torsdagar. Lördagar och söndagar gäller utegångsförbud för alla. Uppdelningen mellan män och kvinnor har fått positiva reaktioner, främst från kvinnorna. Det kommenteras med humor att kvinnorna känner sig trygga när männen går ut, för det finns ingen risk att de träffar andra damer.
Eva Nordenstam von Delwig
Vill du veta mer om Läkarmissionens arbete eller bli månadsgivare? Gå in på Läkarmissionen.se
