Som kristenhet står vi just nu inför en enorm utmaning, skriver Ida-Maria Brengesjö.
Det behövs en kollektiv församlingssjälavård som kan bidra till en upprättad andlighet, skriver Ida-Maria Brengesjö.
Jag inser med visst vemod att det som format mitt liv inte kommer ha samma betydelse för min dotter, skriver Ida-Maria Brengesjö.
Det är inte i sorgens mörka dal jag tvivlar som mest, utan när livet mest bara rullar på, skriver Ida-Maria Brengesjö.
Jag är trött på ytlighet, putsade fasader, perfekta gräsmattor och korrekta verksamhetsprogram, skriver Ida-Maria Brengesjö.
Gång på gång i Bibeln faller ledare när de står ensamma, skriver Ida-Maria Brengesjö.
Nyckelgenerationen saknas i kyrkorna, skriver Ida-Maria Brengesjö.
Ibland funderar jag på om vi har tappat bort vilka vi är i jakten på att vara något nytt, skriver Ida-Maria Brengesjö.
I ett samhälle som just nu söker Gud behöver du och jag ge upp våra positioner och bli mänsklighet, skriver Ida-Maria Brengesjö.
Man duckar ansvar genom att säga att det bara handlar om att ge plats för Jesus, skriver Ida-Maria Brengesjö.
Deras uppfattning är att världen går under medan vi ser på, skriver Ida-Maria Brengesjö.
Många är de gånger jag har jämfört mig med andra och gråtit över att min kropp inte lever upp till idealen, skriver Ida-Maria Brengesjö.
Det finns många tecken på en väckelse i antågande, vågar vi som kyrka då kliva in i den, skriver Ida-Maria Brengesjö.
”Den verklighet jag levde i var på låtsas - min mans andra relation var den verkliga”
Så det vi borde ge utrymme för är mer av mänskliga mötesplatser, skriver Ida-Maria Brengesjö.
1
2
3
4
5
