Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen.

Den som verkligen vill visa sin vördnad eller aktning finner alltid på råd. Då är det mera synd om den som har alla möjligheter, men håller inne med dem i tron att hon behöver dem bättre själv. Är det ett skäl till att vi känner oss fattiga mitt i vårt överflöd?