De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi.

Vi svenskar strävar förstås aldrig efter hedersplatsen, anspråkslösa som vi är. Eller?

Det beror allt på.

Om vi ser på hela världen som en stor festsal så tvingas vi nog rodnande erkänna att vi gillar hedersplatser och prestigefyllda titlar.