Var och en som fruktar Herren får veta vilken väg han skall välja. Själv får han leva i ro, och hans barn skall ta landet i arv.

Lägg märke till ordningen: först gudsfruktan, sedan hjälp med vägvalen och ro i själen. Är det för att vi hoppar över detta avgörande första led som vi våndas så vid alla våra vägskäl?