Herren skapade mig (visheten) som det första, som begynnelsen av sitt verk, för länge sedan. I urtiden formades jag, i begynnelsen.

I en tid som ständigt frågar efter det senaste är det befriande att återkoppla till något som “formades i urtiden”, en visdom som ännu erbjuder samma lekfullt allvarsamma livsglädje som burit människor genom årtusenden.