Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.

Det är bara att inse: vår förmåga att älska är opålitlig, beroende som den är av många nyckfulla omständigheter. Då är det en omåttlig tröst att vila i vissheten att vara obetingat älskad, att initiativet ligger hos Gud, inte hos oss.