Livets söndag firas den tredje advent i våra kristna kyrkor. Det är en dag då vi vill bejaka livet och dess okränkbarhet från befruktningen till den naturliga döden.
I januari 2020 blir barnkonventionen svensk lag. Artikel 6 föreskriver att varje barn har en inneboende rätt till livet, och att staterna till det yttersta av sin förmåga ska säkerställa barnets överlevnad och utveckling. Ett barn är ett barn oavsett ålder eller stadium i utvecklingen, men vid en abort berövas barnet sitt liv. Ett ofött barn är ända från befruktningen en unik människa med ett okränkbart värde.
I barnkonventionens anda borde samhället därför göra allt i sin makt för att stötta mammor och familjer som hamnat i kris på grund av en oväntad graviditet. Barn som fötts levande efter sena aborter borde också tillerkännas samma okränkbara skyddsvärde som för tidigt födda.
Barnmorskor som vill förlösa men inte släcka liv, förnekas också rätten till samvetsfrihet. De nekas till och med att arbeta vid svenska förlossningsavdelningar, trots skriande brist. Våra riksdagspartier har haft chansen att gå till historien som dem som stod upp för två modiga barnmorskor som vill förlösa barn till världen och inte delta i att avsluta deras liv. Ingen av dem valde dock att göra det. Vi vill att barnmorskorna ska veta att de inte är ensamma. Vi delar deras övertygelse, och önskar att de i framtiden ska välkomnas inom svensk förlossningsvård, där deras kompetens verkligen behövs.
Sjukvårdens uppgift är sedan antiken och Hippokrates ed att "aldrig skada, om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta". Sjukvården ska inte aktivt påskynda döendet, utan hjälpa den sjuke att få avsluta sitt liv med så lite smärta och ångest, under så värdiga och lugna former som möjligt. De länder som infört aktiv dödshjälp har fått se ett snabbt sluttande plan som är omöjligt att bromsa.
De sjukdomstillstånd där dödshjälp berättigas blir allt fler, och de ursprungliga kriterierna tunnas ut. Kompetensen inom den palliativa vården försämras, eftersom eutanasi anses vara ett mindre kostsamt alternativ. En sådan förändring vore dock en kortsiktig pyrrhusseger för samhället, eftersom människovärdet urholkas för framtida generationer. Vi riskerar att skapa en dödens kultur, där vårdapparaten får en uppgift som det aldrig var tänkt att den skulle ha.
En dödens kultur inom vården kommer på sikt visa sig vara till stor skada. Låt oss istället skapa ett samhälle där vi bejakar och främjar livet.
Anders Arborelius, kardinal, biskop, Stockholms katolska stift
Linda Bergling, pastor, Arken
Anders Blåberg, pastor, Korskyrkan i Uppsala
David Byman, pastor, Borås kristna center
Olof Edsinger, generalsekreterare, Svenska evangeliska alliansen
David Ekerbring, föreståndare och pastor, församlingen Agape i Norrköping
Per Ewert, direktor Claphaminstitutet
Stefan Gustavsson, direktor, Apologia
Thomas Idergard, jesuitpater
Anders Jansson, föreståndare, Saron i Näsviken och Elim i Bjuråker
Peter Larsson, pionjärpastor, Båstad
Benedicta Lindberg, generalsekreterare för den katolska rörelsen Respekt
Ingrid Lilja, internationella avdelningen, Livets ord
Calle Lilja, internationella avdelningen, Livets ord
Joakim Lundqvist, pastor, Livets ord
Monika Severin, ordförande, Människovärde
Daniel Steen, pastor, församlingen Sion i Flen
Peo Svensson, pastor, Guds kraft i Sävsjö
Stefan Swärd, före detta pastor, Stockholm
Hans Weichbrodt, Oasrörelsen
