Debatt: Hämnd går före nåd hos fundamentalister

Håkan Arenius har i Tänkbart, Petrus 7/12-13/12, belyst orimligheten i att vissa kristna försvarar eller blundar för en ohämmad hämndmentalitet i USA:s rättsväsende. Evangelisten Billy Grahams stöd för avrättningen av vår kristna syster Carla Faye Tucker, gav en märklig smak i munnen: Evangeliet gäller inte fattiga färgade kvinnor med en katastrofal början av sitt liv. Med Grahams åsikter hade Bibelns stora ledare Mose, David och Paulus inte fått chansen att bli det de blev och ge det de gav till världen.Problemet är hänvisningar till ”gammaltestamentliga föreställningar om öga för öga och tand för tand”. Ett vanligt missgrepp i kristen förkunnelse är att sätta GT och NT mot varandra: den gammaltestamentlige guden kontra den nytestamentlige Jesus. Som om Sonen i NT gjorde uppror mot Fadern i GT! Som om Gud vore antingen schizofren eller föränderlig!Ordet om öga för öga finns i 2 Mos 21:23. En grundregel i bibeltolkning är att läsa sammanhanget. I nämnda sammanhang finns ordet ”ersättning” (eller ”lösen”) 17 gånger. Den som skadat en annan ska ”ersätta honom för den tid han måste vara overksam och sörja för att han blir botad”.(v 19). Det talas också om ersättning sedan ”värdering ägt rum” (v 22). Slavar skulle som ersättning för öga eller tand friges (v 26, 27). Inom judendomen, som onekligen har den äldsta bibeltolkningstraditionen, och som dessutom har den bästa språk- och kulturkunskapen, har detta bibelord tolkats som skadeståndslagar (i till exepel Talmud). Det är de yngre religionerna, kristendom och islam, som tolkat dem som hämndlagar.Strafflagarna i Moseböckerna tar naturligtvis avstamp i dåtida samhällsföreställningar. De måste tolkas som situationsanpassade, vilket inte gäller de etiska reglerna, sammanfattade i tio Guds bud (även om de innehåller situationsanpassade uttryck). Men ser vi strafflagarna utifrån dåtiden, inte vår tid som länge genomsyrats av bibliska värderingar, är de långt före sin tid. Kvinnor och slavar kunde appellera till domstol mot fria män. Kvinnliga slavar fick inte utnyttjas sexuellt – de fick då genast samma rätt som en fri hustru (v 9ff)! Judisk tolkning sa att om det fanns bara en säng och ett täcke i huset, skulle slaven nyttja det, inte ägaren.Regeln om max 40 slag (5 Mos 25:2,3) är väl lika känd (och bättre tolkad) än ”öga-för-öga-regeln”. Motiveringen är talande ”din broder får inte vanäras genom att straffas hårdare”. Brottslingen kallas ”broder”, och har ett skyddsvärt människovärde! Romarnas gisslingar 1 500 år senare innebar upp till 200 slag. Hälften av de piskade avled! Inom judendomen är en av de svåraste synderna att straffa för hårt. Därför räknade man till 39, för att inte riskera ett slag för mycket (2 Kor 11:24). Detta synsätt borde fundamentalistiska högerkristna i USA – och även vissa israeliska extremnationalister (oftast av amerikanskt ursprung) – begrunda.I GT finns ord som ”han ger oss inte våra synders lön” (Ps 103) och ”Herren, Herren är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärlek” (2 Mos 34:6 = ett kärnord i judendomen). Och omvänt finns i NT Jesus ord om straff och det brinnande Gehenna. Både GT och NT visar på rättvisa, straff och rättfärdighet å ena sidan och på nåd, barmhärtighet och förlåtelse å andra sidan. Både GT och NT förbjuder hämnd: ”Du skall inte ta hämnd” (3 Mos 19:18).Inom judendomen menar man att de två sidorna vist måste avvägas.Ett exempel på detta finns i ett nästan tvåtusenårigt rabbinskt uttalande: ”Om stora rådet utdömt ett dödsstraff var sjunde år har de varit för nitiska.” En annan rabbin kontrade: ”Om de utdömt ett dödsstraff vart sjuttionde år har de varit för nitiska.”