”Gnäll, gnäll, gnäll” - Magnus Sundells ”eftertanke” i Veckomagasinet Petrus satte i gång tankarna hos den gamle tyckare som jag är. Är det mest gnäll vi har presterat, vi många som har deltagit i den kristna pressdebatten? Har vi inget positivt alternativ?Nog behövs det eftertanke innan man sätter sig att skriva ledare, insändare – eller snabba inlägg på någon av Internets debattarenor. Man kan lätt fastna i en bitsk polemikerroll, där man njuter av att förödmjuka sina motståndare. Det är nästan det farligaste som kan hända ett skrivarproffs. Men inte heller insändarskribenter kan leva enbart på upprördhet.Ibland när jag följer den sekundsnabba debatten på Internet, undrar jag om en del av dem som skriver verkligen vet vad de gör. Skrivna ord är vapen med hullingar. De sitter kvar och gör ont – ofta mer än muntlig upprördhet. De går att läsa om och om igen även om de bara finns på nätet. Tänk igenom orden, innan du trycker på ”sänd”!I pressdebatten är det ofta ont om tid. Snabbt måste ledarskribenten formulera sig. Läsarkretsen väntar sig, att han/hon skall reagera på det mest aktuella. Och det är bara då, som tidningskrönikan i radion eller kollegerna i pressen är intresserade av att citera. Men skall man verkligen bli hörd, måste ens position vara genomtänkt – men aldrig veligt snäll. Nya Dagens ledarsida är en bra förebild.Benjamin Franklin sade 1731 de här orden som jag fick som hälsning av min avgående kollega Nils G Andersson då jag 1965 kom till Dagen: ”Om alla tryckare beslöt sig för att inte trycka något förrän de vara säkra på att det inte skulle förolämpa någon, skulle mycket litet bli tryckt”.Polemik är inte fel. Det är intressant att tänka på att nästan alla de nytestamentliga breven är tillkomna i polemiska situationer, som tvingat Paulus, Petrus och Johannes att möta villfarelsen med knivskarpa argument men också att på ett djupt engagerat och personligt sätt formulera sanningen. Öppen och ärlig debatt är ett underbart tillfälle för sanningen att bli hörd. Varken läsare eller lyssnare sover när debattens vågor går höga.I en personlig kris då jag var trött på att alltid förväntas ha en offentlig mening och på att vara föremål för allas omdöme, tyckte jag mig få ett personligt ord från Gud: Du behöver inte vara rädd för att ha en mening, men du får aldrig vilja någon illa, du måste erkänna det positiva hos dina meningsmotståndare och du måste hålla dig till sak och inte till person. Jag tror, att detta hjälpte mig att mer medvetet försöka övertyga med argument än med avståndstagande ord. Även i en skarp debatt måste vi kunna se motståndarna i ansiktet.Pingstledaren och radiotalaren Myo Chit i Burma säger att han varje gång han talar i radio föreställer sig att mikrofonen framför honom är en buddistmunk som han samtalar personligt med. Tänk, om vi kunde få en sådan offentlig dialog i Sverige!
