Posten AB har som uppgift att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten. Med jämna mellanrum ser Posten över sin verksamhet, däribland också sina lantbrevbärarlinjer. Indragningar kan göras för utdelningsställen som berör bara en användare. Om fler användare berörs ska beslutet godkännas av Post- och telestyrelsen.Meddelande om indragen postlåda kommer per brev. Om man vill ha brevlådan kvar erbjuds man ett så kallat närserviceavtal, det vill säga ett avtal mellan kunden och det lokala postkontoret. I avtalet ska hänsyn tas till den tid som merarbetet kräver samt den extra färdsträcka man måste köra. För närvarande är priset 275 kr/tim och 35 kr/mil. Prissättningen ska vara densamma i hela landet. Något centralt register över närserviceavtal finns inte att tillgå, varför bedömning om enhetlig tillämpning omöjliggörs.En kund på en brevbärarlinje i Nässjö kommun, vars brevlåda föreslås flyttas 1 400 meter, skulle få betala 5 000 kr/år för att få ha brevlådan kvar! Efter kundens protester drogs avtalet tillbaka och kunden fick behålla sin ursprungliga placering utan någon extra kostnad alls. En annan kund i samma område, vars brevlåda föreslås flyttas 800 meter, skulle få betala cirka 3 600 kr/år. Kunden ville inte betala denna extra avgift och fick då flytta sin postlåda. Detta trots att det fanns två hushåll på gården. Men då det handlade om två generationer som bebodde samma hus räknades det enligt Posten inte som två hushåll trots att de hade var sin postlåda.Om kunden som drabbas av brevlådeindragning är äldre eller handikappad kan kommunen begära så kallad utsträckt lantbrevbärarservice. Det lokala postkontoret får då ersättning från staten för den merkostnad tjänsten medför. Några exakta regler för ålder eller handikapp finns inte. Tjänsten begärs av kommunen som också gör bedömning. I praktiken kan det också vara så, att lantbrevbäraren känner sina kunder så väl att kommunen inte alls kontaktas, utan bedömning görs av lantbrevbäraren.Det är orimligt att den samhällsomfattande posttjänsten kan medföra att en som bor på landsbygden får betala tusentals kronor för att få postutdelning vid sitt hem. Vi anser också att regelverket ger alltför stort utrymme för godtyckliga bedömningar av vem som ska få sin postlåda indragen. Det finns stor risk att den som tar en debatt om saken får ett annat beslut än den som stillatigande finner sig och betalar.Det borde ligga i Postens intresse att det finns ett regelverk som möjliggör lika bedömning. Det är också en brist att Posten inte har upprättat ett centralt register över närserviceavtalen så beslut kan jämföras mellan olika delar av landet. Den enskilde kunden saknar möjlighet att kontrollera att man fått en rättvis bedömning. Samma rättsotrygghet gäller bedömningen av vem som är äldre och handikappad och därmed berättigad till ”Utsträckt lantbrevbärarservice”.Postens sätt att hantera sina glesbygdskunder riskerar att utarma landsbygden. Vi menar att Posten måste ompröva sin avgiftspolicy samt skapa system där det inte finns utrymme för godtycklighet.
