Alla svenskar sätter en ära i att berätta hur synd det är om muslimerna i Palestina. Själv är jag syriansk-kristen, min familj har sina rötter i Jerusalem och Irak, men aldrig har jag hört eller läst en antydan om, hur synd det är om oss kristna i den islamiska världen.Vi syrianer är en liten kristen grupp i Sverige, uppskattningsvis 3 000 personer, och de flesta har invandrat från Turkiet. Men i Mellanöstern är vi uppspaltade i fyra religiösa riktningar.När mameluckernas härskare delade Jerusalem för 800 år sedan fick de ortodoxa kristna, de armeniska kristna, muslimerna och judarna var sin fjärdedel av staden – det som i dag är östra Jerusalems gamla stad. Judarna fördrevs av muslimerna under 1900-talets första hälft och vi kristna fick utstå stora lidande under muslimsk ockupation 1948–1967, då också flertalet kyrkor förstördes och de flesta begravningsplatserna skändades. Vårt antal minskade under dess år från cirka 25 000 till 12 600.Mina syriansk-kristna trosfränder jakobinerna, som tillhör den grekisk-ortodoxa kyrkan, lever i huvudsak i Syrien och Irak, där vi inte har det så lätt, samt sedan 1200-talet i Egypten. De kallas där för kopter och utgör 6–10 procent av befolkningen. Deras muslimska grannar ser dem inte med blida ögon.Till min trosgemenskap, de syrianska kristna, hör även melkiterna, som håller sin grekisk-ortodoxa gudstjänst på arabiska och ser tillbaka till en förgången tid då de betraktade sig som sultanens lydiga undersåtar. Vilket dock i dag hjälper dem föga.Endast maroniterna ibland oss lever ett drägligt liv, eftersom de bor i Libanon och deras gudstjänstspråk är syriska. Däremot har våra syrianska trosförvanter nestorianerna, som till en del är grekisk-ortodoxa och till en del romersk-katolska, det svårt i Syrien och Irak. En tröst är att det sedan gammalt finns nestorianer litet varstans i Asien, ända bort till Kina, så det finns församlingar som de kan söka tillflykt hos.Vi kristna som lever i den muslimska världen bemödar oss givetvis alltid att ”vara till lags”. Det har nu gått så långt att påven för några veckor sedan under ett besök i Syrien lyssnade till landets diktator, utan att säga emot, när denne för honom förklarade att judarna ”försöker döda alla religiösa principer med samma mentalitet med vilken de bedrog Jesus Kristus och på samma sätt som de försökte lura och döda profeten Mohammed”.Som palestinsk kristen kan jag bara beklaga att förhandlingarna i Camp David misslyckats. Arafat offererades 95 procent av Västbanken, begränsning av judiska bosättningar, en stor del av östra Jerusalem. President Clinton lyssnade förvånad, drog Israels premiärminister Ehud Barak in i ett angränsande rum. ”Menar ni verkligen detta?” Barak bekräftade, men Arafat avböjde och intifadan började planläggas.Under judiskt styre har vi åter blivit några få tusen fler kristna i Jerusalem. Men nu sitter vi som på glödande kol, från Betlehem har 80 procent av oss flyttat till USA och Sydamerika, från våra tak i Bet Jala skjuter arabiska terrorister mot Jerusalems judiska kvarter Gilo. I Sudan slaktas våra trosfränder. I Syrien och Irak förföljs vi. I Egypten blir vi undertryckta.Vi väntar på Messias.
