Man kan i sitt stilla sinne begrunda diskrimineringsombudsmannen (DO) Margareta Wadsteins sinne för proportioner när hon i Nya Dagen den 4 juli jämställer Svenska kyrkans kyrkoordnings krav på medlemskap i Svenska kyrkan för kyrkans medarbetare och spöstraff och stympningar i Sudan och Saudiarabien. Med sitt inlägg bevisar DO Wadstein en brist på sans och vett som jag inte trodde fanns på den nivån i den svenska ämbetsmannakåren.Svenska kyrkans kyrkoordning hänvisar inte till Guds lag för krav på medlemskap. Det står för övrigt inget om detta i de tio budorden. Men det är väl ganska naturligt att man i en församling som vill att helheten ska vara ett vittnesbörd om den tro som är grunden för församlingens uppdrag också ska delas av dem som ska förmedla den.I det aktuella fallet handlar det om en församling som ska bedriva förskoleverksamhet med kristen profil. Att då anställa andra än de som delar den kristna syn som Svenska kyrkan vill vittna om är väl inget annat än naturligt.Är det möjligen så att DO Wadstein har en så dålig kunskap om vad kristen tro är att hon inte förstår sambandet mellan tro, liv och handling i en församling? Eller tror DO Wadstein att Svenska kyrkan bara är ett uttryck för en kulturell yttring i det svenska samhället? En allmän pastor Jansson-kyrka som inte har några bestämda åsikter om någonting?Att en person som bara arbetar inom begravningsverksamheten till exempel inte kan avkrävas medlemskap är som jag ser det naturligt. Det är ett offentligt uppdrag som Svenska kyrkan har av staten. Om det samtidigt är förknippat med att arbeta i samband med gudstjänster och kyrkliga handlingar blir situationen en annan.Problemet är nog marginellt när det gäller våra invandrare. De har oftast en större insikt i religiösa ting än våra makthavare och skulle sannolikt inte vilja arbeta i en situation som komprometterade deras personliga tro. Men om till exempel en som tillhör Jehovas Vittnen söker en tjänst så skulle detta inte fungera eftersom de normalt inte sätter sin fot i en gudstjänst i Svenska kyrkan. Det vore att gå i ok med de otroende, enligt deras sätt att se.Jag kan tycka att det är uttryck för trångsynthet, men det är deras tro. Gudstjänsten är ju samtidigt ett uttryck för tron på en djupare nivå, och inte en verksamhet som administreras som man kan hålla sig mer eller mindre indifferent till om man arbetar i dess sammanhang. Den är ett andligt skeende.Det vore intressant att ta del av DO Wadsteins bevekelsegrunder för att jämföra Svenska kyrkan med Saudiarabien och Sudan samt hur DO Wadstein ser på vad kristen tro är och vad det kan få för konsekvenser i Svenska kyrkans liv.
