De senaste dagarna har varit nyttiga och avslöjande för svensk Mellanösternpolitik. Statsministern har fått nog av Sten Anderssons subversiva verksamhet och sagt ifrån. Äntligen, säger många. Utrikesminister Anna Lindh ger Persson tydligt stöd.Det intressanta, återigen, med den så kallade nya svenska linjen är alltså bara att Göran Persson bestämt sig att lyssna på båda parter. I praktiken är detta en förändring av den politik Olof Palme och Sten Andersson förde eftersom den innebar att man slutade lyssna på israelerna. Efter Palmes död utvecklade Sten Andersson en fullkomligt vettlös och partisk inställning till förmån för Arafat och hans PLO. Under senare år har han vid olika tillfällen framställt sig själv som framgångsrik medlare, medan han i själva verket närmast krånglat till förhandlingssituationerna.Det senaste Oslo-avtalet är ett exempel. Sten Anderssons roll där var närmast besvärande och dessutom oombedd. Framsteg nåddes trots att Sten Andersson blandade sig i. Svensk tv har okunnigt spelat med, och gett Sten Andersson en auktoritet som varit helt skev. Andersson har inte varit medlare, utan på sin höjd en part vars främsta kännetecken varit vad som närmast kan identifieras som Israelhat.Sten Anderssons senaste bravad, att i smyg och återigen oombedd, spela ett eget spel med Yasser Arafat genom att möta honom i Köpenhamn dagen före mötet mellan Persson och Arafat är typisk. I praktiken innebar handlandet att Andersson gjorde ett försök att sabotera både EU:s och Sveriges Mellanösternpolitik. Notera Göran Perssons klokhet och storhet, att inte offentliggöra sin kritik förrän EU-ordförandeskapet är avslutat. Avslöjandet var emellertid klargörande. Det är självskrivet att vi inte kan ha två utrikesministrar, eller två sorters Israelpolitik. Debatten visar också att det inte är Göran Persson som lider av ”presidentabstinens”, men att Sten Andersson tycks vara den som lider av ”maktabstinens”.Göran Perssons insatser i Mellanösternpolitiken, som EU-ordförande, kan inte nog uppskattas. Inte minst tvingades Frankrike att lyssna även till israelerna. Det nya ordförandeskapet kan inte göra tvärtom. Kanske kan både journalister och världsopinion se att brotten mot vapenvilan oftast startats av PLO eller Hamas-folk.Yasser Arafat lovade Göran Persson att hålla vapenvilan. Jag hörde själv Arafat, den 10 juni i Ramallah, deklarera att han var president för ”hela Palestina” och därmed hade kontroll över sitt folk. Det gick inte mer än sex timmar så hade lika många brott mot vapenvilan skett från palestinska grupper.Läget ser hopplöst ut. Israelerna är inte utan ansvar. Göran Persson och Sverige har byggt upp ett nytt förtroende hos båda parter. Insikt, tradition och mycket av ”bonnklokhet” gör att Persson har en fortsatt viktig roll att spela i Mellanöstern. Men då måste Sten Andersson avpolletteras.
