Debatt

Barn bara börda?

Ökningen av stressrelaterade sjukdomar hos barn är symptom på att någonting grundläggande gått snett. Det borde vara utgångspunkten för en genomgripande politisk debatt.Vi måste göra Sverige till ”ett ännu barnvänligare” samhälle, skriver statsminister Göran Persson på socialdemokraternas hemsida. Den sortens formuleringar klistrar fast skygglapparna på samhällsbyggarna. Det är nämligen inte så att vi redan lever i det barnvänliga samhället, som bara behöver göras ”ännu barnvänligare”. Utgångspunkten är dessvärre dystrare än så.Stressforskaren Peter Währborg kommer verkligheten betydligt närmare när han i Svenska Dagbladet den 15 juli skriver att ”vårt samhälle präglas av nedskärningar och ointresse för barnen på ett sätt som tillspetsat kan beskrivas som att vi är på väg mot ett barnförbjudet samhälle.” Barn väljs bort, och de barn som ändå finns får stå ut med frånvaron av vuxna och bristande stöd. ”Allt fler barn uppvisar därför allt tidigare tecken på både mental och kroppslig ohälsa”, konstaterar artikelförfattaren.Währborgs analys är en mer realistisk utgångspunkt för debatten om barnens väl än statsministerns förnöjsamma funderingar om det barnvänliga samhället som bara behöver skruva upp temperaturen ytterligare någon grad.Han beskriver bakgrunden till ökningen av stressrelaterade sjukdomar bland barn som en psykosocial utarmning. För stora klasser, separation från föräldrar och andra närstående, dålig vuxenkontakt – allt detta får barn att må dåligt.Den psykosociala misären skapar inte bara frustration och aggressivitet utan ger också allvarliga biologiska utslag. Redan hos skolbarn i låg- och mellanstadiet hittar man i dag fysiska förändringar som leder till åderförkalkning, kärlkramp, hjärtinfarkt och högt blodtryck senare i livet. Hjärnan anpassar nämligen kroppen till de psykosociala påfrestningarna.Det här är allvarliga varningssignaler, som får en och annan rubrik när forskningen påpekar sambandet mellan orsak och verkan. Men sedan tystnar debatten, eller dämpas av förslag om höjda barnbidrag eller någon annan decimaluppräkning som förutsätts ge oss ett mer barnbejakande samhälle.Det är bra att regeringen till hösten låter kommunerna dela på 500 miljoner för att öka personaltätheten i förskolan, grundskolan, särskolan, fritidshemmen och gymnasieskolan.Regeringens anslag är framför allt ett erkännande av barnens behov av mer vuxenkontakt. Och det är kanske viktigare än resursförstärkningen i sig.Ty barndebatten är mer än pengar, som Siewert Öholm konstaterar på Signerat-plats i dagens tidning. Enbart ekonomiska tillskott ger oss inte med automatik ett barnbejakande samhälle.I en debattartikel i Nya Dagen den 16 mars hävdar Christan Braw, docent vid Åbo Akademi, att icke-materiella värden som ordning, flit, noggrannhet och samhörighet inte kan skapas enbart med hjälp av materiella värden. ”Det finns ringa skäl att vänta sig någon meningsfull bearbetning av skolans kris, så länge man inte ställer de grundläggande frågorna om samhället och den mänskliga gemenskapen. Men kanske kan oförmågan att lösa skolans kris leda till att just de frågorna börjar ställas”, skriver Braw.Ja, det är kanske dags nu. Dags att se barnen varken som rättighet eller börda, utan en gåva att förvalta. Inte enbart för vår egen skull, eller för samhällets skull, eller för framtidens skull, utan därför att barn har ett människovärde som ska respekteras. Och när vi gör det, då gagnar det oss alla.

Fler artiklar för dig