Jag har i Nya Dagen (24/10) kritiserat bibelläraren Göran Lennartsson för förenkling när han (18/9) gick till angrepp mot den så kallade ersättningsteologin, som menar att kristendomen ersatt judendomen, utan att anföra ett enda citat ur Nya testamentet som kunde tolkas i en sådan riktning. Min enda avsikt var att varna för förenklingar. De främjar inte dialogen med judarna. Vi kristna måste inse att det finns en tradition i kyrkan av latent antisemitism som kan åberopa sig på ställen i Nya testamentet. Det är inte rent spel mot judarna att förtiga sådana bibelställen.För att undanröja varje missförstånd deklarerar jag härmed: Jag har ingen avsikt att släta över kyrkofädernas antijudiska uttalanden. Kulmen var Melito av Sardes(cirka 190 e Kr (av Lennartsson felaktigt kallad Miletos av Smyrna) och hans förfärliga ord om judarna som gudsmördare. Detta var en del av den tradition som ledde fram till pogromerna och koncentrationslägren.Själv minns jag från barndomen hur en (luthersk) präst i söndagsskolan, några år efter koncentrationslägrens öppnande, lärde oss barn hur judarna fått sitt rättmätiga straff för att de avvisat Kristus. Han hade förvisso inte läst några andra kyrkofäder än Martin Luther, utan hänvisade direkt till Matteus 27:25: ”Men hela folket ropade: Hans blod må komma över oss och våra barn.”Det var sådana tolkningar som andra Vatikankonciliet ville komma till rätta med genom deklarationen Nostra aetate från 1965. Texten var inget påvligt dekret, som Lennartsson påstår, utan röstades igenom av världens samlade katolska biskopar med siffrorna 2 221 ja, 88 nej samt 3 ogiltiga röster.Den katolska kyrkans katekes från 1992 säger: ”Till skillnad mot andra icke-kristna religioner är den judiska tron redan ett svar på Guds uppenbarelse i Gamla testamentet. Det är det judiska folket som fått ’söners rätt, härligheten, förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena, de har fäderna och från dem kommer Kristus som människa’ (Rom 9:4–5), ty ’Gud tar inte tillbaka sin gåva och sin kallelse’ (Rom 11:29). Ser man till framtiden sträcker sig Guds folk i det Gamla förbundet och det nya Gudsfolket mot analoga mål: väntan på Messias ankomst (eller återkomst). I det ena lägret väntar man på den korsfäste och uppståndne Messias återkomst, och han bekännes som Herre och Guds Son.I det andra lägret väntar man på ankomsten vid tidens slut av en Messias, vars anletsdrag är beslöjade, en väntan som är förknippad med ett drama: okunnigheten om och avvisandet av Kristus Jesus” (839–840).
